Vårt husbygge

Ikväll har jag blivit pyntad av min dotter, "synd" átt vi bara skulle ha en hemmakväll. Nästa gång jag ska ut på galej vet jag vem som ska få fixa mig =)

Som SÅ många gånger tidigare hoppade Milia i soffan ikväll. Vi gör inget annat än säger åt henne men de hjälper liksom inte, hon bara fortsätter. Hon är som Nalle Puhs vän Tiger, studsig, hon hoppar och studsar för jämnan. Jag tror att hon lever för att hoppa och studsa.

De som kom att bli sista hoppat, för den gången, höll på att sluta riktigt illa och fick mitt hjärta att hoppa över några slag. Hon fick en väldig fart och skulle slänga sig mot ryggstödet men istället flög hon över och landade på huvudet/nacken ca en meter ner. Svårt att ge en bild av de men de såg rikitgt illa ut. I vanliga fall är jag väldigt lugn, skriker aldrig rakt ut utan behåller lugnet och visar inte henne att jag blir rädd men den här gången gick de inte, jag SKREK. Har nog aldrig varit så snabb heller, jag hade henne redan i famnen när jag hörde mamma säga -ta inte upp henne hon kan ha gjort illa nacken...

Den här gången gick de bra, som de oftast gör för dom små, hon blev nog mest rädd precis som jag. De som förvånar mig något så otroligt de är att barn verkar inte lära sig av sina "misstag". De här är inte första gången hon slår sig när hon hoppar i soffan men hon har ju inte slutat hoppa för de. Inte den här gången heller, jag tror de tog max 10 minuter så var hon tillbaka och hoppade igen. Skillnaden den här gången var att hon slutade på en gång vi sa till men varför ens prova? Vad är de dom inte förstår? Tror dom inte att de kan hända igen?  

Min puls är fortfarande något förhöjd.

Milia tycker vår pumpalykta är väldigt fin och lyfter gärna på locket gång på gång, -kan jag ta in den mitt rum mamma? 

Med pumpan har vi halloween pyntat färdigt här hos oss, mer än så blir de inte. Kanske att man måste köpa hem lite godis i fall de kommer några allt för påhittiga små spöken och knackar på dörren den här helgen. 


Tända pumpalyktan = ta på morgonrocken.

De blev en lång arbetsdag för Mathias idag så jag tog och slutade lite tidigare för att hämta Milia på dagis. Jag tror att de här var andra, kanske tredje gången som jag hämtade henne. I vanliga fall är de jag som lämnar och Mathias hämtar, jag måste säga att de är betydligt roligare att hämta. Man möts av en glad tjej som slänger sig i famnen istället för att vända en ledsen tjej ryggen.


Påväg till dagis en av dom första dagarna, februari 2009.

Jag och S fick oss ett gott skratt på Drakborgen idag, vi skrattade åt våra barn som ibland är så lik sina fäder ; )



Rasmus bad Milia om hjälp att komma upp i hoppborgen, M hjlpte honom genom att skjuta på honom i rumpan. När R var uppe ville M har hjälp, R hoppade ner och puttade upp M. Nu behövde R åter igen ha hjälp så M hoppade ner och puttade på, så höll dom på ett tag tills dess att dom kom på att den ena kunde dra den andra upp i armarana istället.



Egentligen kunde båda två ta sig upp helt på egen hand, första gången var de av lahet dom ville ha hjälp av varandra. Andra gången var de nog för att dom tyckte att de var roligt, tredje, fjärde och femte gången var de nog för att vi tyckte att de var roligt. Dom är nog inte så dum ändå = )

Jag gillar oplanerade, spontana besök men de är sällan vi får sådana besök, lika sällan som vi själv oplanerat och spontant besöker någon. Men i eftermiddag/ikväll, ganska sent kom vi på att vi skulle ta och hälsa på Milias kusiner, vi blev bjudna på god middag, vilket inte alls var meningen, och hade en trevlig kväll. Lite oplanerat, lite spontant men lika roligt och trevligt för de. Varför inte göra de oftare, varför ska allting vara planerat in i minsta detalj och långt i förväg? Blir de inte lite stressigare så?


Milia och Cajsa gör efterrätt, spontanswiss.

Våra grannar och vänner S & R frågade om vi skulle packa väskan med fika och cykla ner till havet för en liten mini-utflykt. Naturligtvis ville vi de men vädergudarna var inte med oss, de regnade och då blir de liksom inte lika mysigt. Vi beslutade oss istället för att göra ett besök på leklandet, Drakborgen, och de var ganska mysigt de med. En förmiddag, en vardag som idag är de otroligt lugnt där, dom flesta barnen är i Milia och Rasmus ålder eller yngre så dom kan klättra och leka utan att bli "överkörda". Vi, jag och S, kunde till och med sjunka ner i en soffa med varsinn kopp kaffe medan dom lekte.








Två tröttisar på väg hem efter några timmars intensivt lekande.

Vi gillar torsdagkvällar varannan vecka lite mer än alla andra dagar, då väntar långhelg för HELA familjen, varannan helg är de bara helg för mig och Milia. Eftermiddagen/kvällen innan en helg eller ledighet är bland de skönaste, mysigaste, lugnaste som finns.