Vårt husbygge

Äntligen var de då dags för Allsång på Skansen igen men en ny och mycket bättre programledare. Kl. 20.00 satt jag och Milia bänkade framför TV:n precis som varje tisdag förra sommaren. Milia kom inte ihåg från i fjol vad Allsång var men så fort hon hörde Stockholm i mitt hjärta och såg scenen kände hon igen de. In på rummet, av med pyjamsen och på med dansklänningen. De började med lite lugn dans till Lunds studentkör och BAO men när September kom ut på scenen blev de show och vilken show vi blev bjudna på, emellanåt skrattade jag så att tårarna rann. 

 

Milia längtar till nästa tisdag =)

Igår var de premiär för Milias sommarsimskola, varje morgon i två veckors tid ska hon plaska i utomhuspoolen på Himlabadet. Till skillnad mot minisimmet i vintras får inga föräldrar vara med i poolen. Vi pratade med Milia om detta eftersom de skulle kunna vara något hon ogillar men hon verkade okej med de.

Milia blir väldigt osäker i nya situationer med nya människor. Hon tar inte för sig speciellt mycket, hon tar ingen plats utan väntar till sist, tills alla andra har gjort/hämtat/fått etc. Som t ex när vi var i Thailand ville hon inte vara i Minilandet till en början, efter någon dag gick hon dit och målade och pysslade men ville inte vara med på aktiviteterna. Efter ytterliggare några dagar var hon med även på aktiviteterna och tillslut fick vi INTE följa med till Miniland. Hon sprang mellan poolen och Minilandet och vi fick absolut inte följa med, -Jag kan själv!!! Sån är hon, suderar tills hon vet hur de går till, tills hon känner att kan och övervinner räddslan för att göra fel för att hon inte förstår.

Lite bakom alla andra satt hon sig i ringen när de var dags för upprop vid poolkanten. Hon gick med ner i poolen, medan vi föräldrar fick lite information, och var med på uppvärmnings övningarna. Efter de var de dags för alla barn att ta en flytplatta och ställa sig med ryggen mot kanten. Hon hamnade "sist", längst ut där de var som djupast bredvid tre busiga grabbar som var lite bufflig. Jag såg att hon kände sig lite trängd men hon stod kvar och lyssnade på lärarna. När de var dags att göra första övningen (som hon inte förstod/inte hörde/inte kunde) med flytplattan satte hon upp den för ansiktet och vände sig mot mig också kom tårarna. Hon ville inte vara med något mer. Efter lite försök att övertala henne att byta plats och prova igen fick hon komma upp. Vi satt på kanten och tittade och en av lärarna kom och försökte få med sig henne men hon ville inte. Till slut fick hon ändå med sig M, dom höll sig lite utanför gruppen och skippade övningarna. Hon deltog inte i övningarna men hon var i alla fall med i poolen :)

När vi åkte hem frågade jag om hon ville gå på simskolan som idag och de ville hon. Hon sa att hon tyckte att de var roligt men hoppades att de kanske inte skulle vara lika många barn med idag... Efter uppropet idag, när de var dags att hoppa i poolen vägrade hon, hon ville verkligen inte. Både jag och Mathias var med idag och båda två började övertala. Om de inte vore för att vi vet hur roligt hon tycker de är att bada och simma och vet hur roligt hon kommer att tycka att de är med simskola när den där spärren släpper skulle vi naturligtvs inte försöka övertala henne. Vi fick henne att hoppa i poolen och en av lärarna hjälpte henna att genomföra övningen rätt. Gissa vad... - Mamma jag kan!!! Leendet som oftast sitter där var tillbaka och resten av övningarna deltog hon i och hon fixade dom galant. Nu hoppas vi att de håller i sig och att hon fortsättningsvis hoppar i och är med från början.

Milia har fått en egen lien rabatt vid lekstugan och i den har vi planterat smultron.

Precis som i fjol, året innan de och ytterliggare några år innan de åkte vi igår till Ånäsparken för att dansa runt stången. Sedan Milia föddes har vi trots dystra prognoser alltid haft fint väder när vi varit där på midsommarfirande, de kan ha regnat innan och efter men just de timmar vi varit där har vi haft fint/regnfritt. Igår när vi kom till parken spöregnade de, vi satt kvar i bilen i 10 minuter sedan kunde vi gå ut och som vanligt sitta i gräset, äta midsommarpicknick och dansa runt stången och solen sken :)


Mormor hade gjort fina midsommarkransar till tjejerna.

Mormor och morfar kom hem från två veckors semester i Turkiet i söndags och med sig till alla barnbarnen hade dom presenter. Milia fick bland annat en klänning som föll henne i smaken direkt, en riktig prinsessbakelse. De första hon sa när hon fått på sig den var - Mamma den här ska jag ha på mig i kyrkan när du och pappa gifter er (hon frågar rätt oft när vi ska gifta oss). Vi har inte planerat att gifta oss, inte än i alla fall men ska hon kunna ha den där klänningen har vi inte allt för lång tid på oss...

Nu har virknålen luftats igen, den här gången blev de glassar av maskorna. I strut och på pinne.

Ibland tycker My att de är ett jä..a liv här hemma :)

Idag var de sommarfest på Milias dagis, en mysig tillställning som hålls utomhus. Barnen och fröknarna sjunger och därefter serveras korv med bröd och kaffe och tårta, de säljs lotter och man umgås. Till skillnad mot tidigare år så sken inte solen idag. Hela förra veckan var de fint väder framförallt i helgen, termometern visade närmare 30 grader och solen sken hela helgen. I morse vaknade vi till 10 grader och hällande regn, regnet har hållt i sig hela dagen och så även när de var dags för festen. Barnens uppträdande fick vi stå ute i dugg och se eftersom hela dagiset uppträder tillsammans. Fikat serverades inne på respektive avdelning.

Igår hann vi med både Barnens dag, 2-års kalas och stort sällskap till middag.

Barnens dag kändes viktig att besöka dels för att jag dagen innan hade lovat Milia både ponnyridning och fiskedamm (fel dag) men också för att de är roligt när de ordnas aktiviteter på hemmaplan. För att de ska fortsätta anordnas vill de ju till att vi som bor här deltar.

Förutom ponnyridning och fiskedamm fanns där bland annat hoppborg, studsmatta, ansiktsmålning, trollkarl, lådbilsrally, frågeslinga m.m. m.m. Fika, korv och hamburgare kunde man mätta magen med sen fanns också ett stånd med godis och leksaker, ett med kläder och ett med "foppa" tofflor. Nästa år tycker jag absolut att även om ni inte bor på orten men inte har allt för långt att åka ska komma och delta. Ingen parkeringsavgift, inget inträde, många aktiviteter som är gratis och de som kostar kostar inte mycket, t ex 5 kr för att fiska i fiskedammen.

 


Inspekterar fångsten från fiskedammen.




Sockervadden såg roligare ut än vad den var god. Ett litet smakprov sen fick mammorna dom och vi ville jätte gärna ha...

Efter kalaset var de korpfotboll som stod på schemat och efter matchen blev de knytmiddag hemma hos oss, 8 vuxna och 7 barn. De enda vi stod med var en plats runt bordet och efterrätt resten hade gästerna med sig. En trevlig avslutning på helgen.

Söta bakverk som är snäll mot figuren och kan stå framme i värmen utan att bli dåliga.



 

Vi åkte in till stora staden och deltog tillsammans med ca 20 000 andra i nationaldagsfirandet. Vi åt lunch och mjukglass, vi tittade/satt/klättrade på alla drakar som har flyttat ut och förgyller stadens gator och torg och vi kikade i lite affärer. Av själva firandet såg/hörde vi egentligen inte så mycket, vi deltog mest på avstånd.

Mathias hade inte råd med en leksak i sin egen storlek ;)

Till hösten blir de Mys tur att börja simma, då startar den första babysimkursen av fyra (om jag inte minns fel). Jag gissar, utifrån hur hon njuter av att bada i baljan, att hon kommer tycka om de.

 
Nybadad glad skit

Roligast i lekparken just nu, enligt Milia, är att snurra i däckgungan. Hon skulle om hon fick kunna ägna sig åt denna inte så bra aktivitet för en som blir åksjuk hela dagarna. De är bra att de inte är något hon kan göra själv, man måste vara med och kan säga stopp innan hon bir grön i aniktet.

 

Nu är Milia anmäld till sommarsimskola. I två veckors tid ska vi (jag, Milia och My) infinna oss ombytta (Milia) och klara kl. 09.15 på Himlabadet, önska oss, eller rättare sagt, mig lycka till.

Olivträden som stått i de stora fönstren i vardagsrummet har under en lång tid varit allt annat än fin. Jag har länge tänkt byta ut dom men jag har inte vetat mot vad.



Passande nog fick jag två orkideer (min absoluta favorit blomma) i morsdagspresent, en rosa av Milia och en vit av My. Orkideerna som dom är i en vanlig kruka blir alldeles för små i dom stor fönstren men i en hög orkidevas med lite stenar blir de bra höjd och rätt storlek. Just en sån vas har länge stått i klädkamaren och bara väntat på att få komma ut. Vi kompletterade med ytterliggare en vas så nu har dom fina orkideerna ersatt dom fula olivträden, äntligen.