Konsertfest
FANTASTISKT! MAGISKT! Så jäkla bra!
I väntan på att klockan ska slå 12
Försöker på alla sätt hålla mig vaken till klockan slår 12. Bara för att jag "måste" vara vaken har jag väldiga problem med de...
Har slagit ihjäl några minuter (eller ganska många eftersom de är över 3000 st) genom att titta på bilder i telefonen.
Bild 3183: <3
Whitney Houston
När jag lästa recensionen i på Aftonbladet.se i onsdags var de nästan som att läsa mina egna ord. De är inte jätte ofta man håller med recensenterna men den här gången höll jag med om så gott som allt.
Håkan Steen för Aftonbladet:
Whitney Houston brottas med rösten, dansen och tonerna – men hon har viljan
Nej det är inget vrak som står på scen i Globen.
Bara en artist som har varit med om mer än de flesta men verkligen vill bevisa att hon fortfarande kan.Det händer att Whitney Houston lyckas med det. I de stunderna är den här showen djupt rörande.
Det var närmast deprimerande att göra research inför den här konserten. Rapportering från de senaste turnéstoppen vittnade om en artist som förvandlats till ett kraxande vrak. Youtube-klippen talade samma språk.
Jag såg inte alls fram emot att se en av modern tids allra främsta sångerskor förnedra sig själv på en scen ännu en gång.
Dessbättre slipper jag det. Den Whitney Houston som möter Globen-publiken känns inte alls som den tragiska virrpanna vi läst om i sågningar från Köpenhamn och Stavanger.
Hon må sakna den ekvillibristiska röst som en gång på 80-talet fick oss att hoppa till när hon sjöng ”heat” i ”I wanna dance with somebody”. Houstons tidiga artisteri gick ju till stor del ut på det, soulpop snidad till perfektion på alla plan.
Mycket erfarenhet i pipan
Men sång har som bekant aldrig handlat om att sätta toner utan att lyckas förmedla något. Och även om Whitney Houston i kväll verkligen får kämpa med sin röst mellan varven och lämna över en hel del av de svåraste passagerna till kören sitter det samtidigt en massa erfarenhet – väldigt bitter och jobbig sådan – i den där bitvis ganska hesa pipan. Och den gör sig bra inte minst i de mer vuxna låtarna från fjolårets lyckade comebackalbum ”I look to you”, eller i den väldigt jamaicanskt doftande versionen av 90-talsklassikern ”My love is your love”.
Bländande närvaro – ibland
Houston må waila lite omdömeslöst generöst mellan varven – som för att verkligen sjunga omkull alla skeptiker som haft massor av field days de senaste veckorna – och är kanske inte längre någon dansare men hon har fortfarande åtminstone emellanåt en rätt bländande scennärvaro. Särskilt påtaglig blir den när hon gör ”A song for you” till en gripande Michael Jackson-hyllning.
Håller tummarna
Icke desto mindre: en artist som Whitney Houston måste jämföras med sig själv. Hon hör till de största och mest begåvade någonsin. Och även om det blir en väldigt speciell, omhändertagande stämning i Globen av att publiken gör allt för att hon ska känna sig hemma och trygg går det inte att komma ifrån att stora artister – inte minst i den showtradition som den här amerikanskan kommer ifrån – ska man inte behöva sitta och hålla tummarna för i svårare sångpartier.
Whitney Houston har de facto varit starkare och stadigare på en scen än hon är i kväll.
Samtidigt har hon alldeles uppenbart bestämt sig för att visa oss att hon fortfarande kan.
Den viljan kommer hon oväntat långt med.
För 11 år sedan hade jag biljetter till hennes konsert i Stockholm, då var hon på toppen av son karriär och en av världens absolut bästa sångerskor, men kom inte iväg, vilket jag fortfarande kan få ångest över.
Wallmans julshow
8:e juni 2010!!!
En annan kärlek
För er som på något underligt sätt har lyckats missa vem han är, vad han har gjort och inte riktigt kan förstå hur han får ihop till en tre timmar lång konsert som fyller Stadion i tre dagar kan läsa en kort summering här:
Bruce Springsteen, född 23 september 1949 i Freehold, New Jersey, USA, är en amerikansk rockmusiker. Han är sångare, gitarrist och låtskrivare. Han kallas även för The Boss.
Springsteen har gett ut 25 album som sålts i över 115 miljoner exemplar och de flesta har blivit kritikerrosade med ett par få undantag i början av 1990-talet. Han har under sina turnéer för det mesta spelat tillsammans med det numera legendariska bandet E Street Band men han har även turnerat ensam och med andra musiker. Hans låttexter handlar bland annat om hans egen uppväxt i New Jersey men även om arbetarklassens USA och om underpriviligerade människor i samhället. Låtarna har en stor variation mellan glada rocklåtar och vemodiga och nedstämda ballader. Bland hans utmärkelser finns en Oscar (1993), Polarpriset (1997) och en plats i Rock and Roll Hall of Fame (1999).[1]
Texten är lånad från www.wikipedia.se
BRUCE SPRINSTEEN & THE E-STREET BAND
Bilderna är lånade från www.aftonbladet.se
Men vilket strul de var innan vi fick biljetter, arrangören valde ju att byta biljettåterfösäljare från Ticnet till Eventim inför de här släppet. Biljetterna skulle släppas kl. 10 idag men bara efter några minuter kom de upp att dom pga tekniska problem måste skjuta upp släppet till kl 10.30. Kl. 10.30 skrev man på hemsidan att släppet skjuts upp tills vidare. Tills vidare blev kl. 10.55. Efter att ha försökt x antal gånger så kom jag tillslut fram, bokade biljetter, betalde biljetterna med kort, bekräftade betalningen men fick ingen bekräftelse tillbaka utan skickades till startsidan igen. När jag tittade under mina bokningar fanns ingen bokning men när jag tittade på kontot så hade dom dragit pengarna?
Ville ju inte riskera att bli utan biljetter så jag satte igång att försöka boka igen och efter ytterliggare x antal gånger kom jag in. Bokade biljetter, betalade biljetterna med kort, bekräftade betalning och fick en bekräftelse tillbaka, fick även en bekräftelse med bokningsnr och uthämtningskod på mailen. Nu har jag alltså betalat två stycken bokningar men har bara ett bokningsnummer och en bokningsbekräftelse. Vi får väl se om jag får pengarna tillbaka eller om jag har dubbelt antal biljetter.
Inte så lyckat byte av biljettåterförsäljare kan jag tycka men vi fick ju BILJETTER i alla fall.
