Vårt husbygge

De finns dom som är hjälpsam, trevlig och förstående. Sen finns de också dom som är precis tvärtom. De finns dom som nästan suckar ljudligt och ser less ut när dom ser att dom blivit placerad två rader framför ett litet barn på planet. Att de lilla barnet i fråga allt som oftast har ett leende på läpparna och är glad har dom ingen aning om. Att hon inte skulle komma att ge ifrån sig så mycket som ett gnällig ljud på hela resan har dom inte heller en aning om. Att hon bara skulle komma att prata/jollra LITE innan hon långt tidigare än dom flesta ombord somnar och sover tills dess att de återstår 30 minuter av resan. De har har dom inte heller någon aning om. Hoppas alla suckandes ångrar sig.

Visst okej jag kan förstå om de finns dom som tycker att de är jobbigt att höra barnskrik. De finns ju dom som tycker att de mesta är jobbigt och irriterande. Men barn är barn. Värre är de väl med vuxna människor som inte kan bete sig, som pratar högt/skriker smäller och skramlar när planet dessutom är nedsläckt och merparten sover. Kallar på flygvärdinnan stup i kvarten och därmed får alldeles för mycket innanför västen. Att DOM kan yttra sig har jag inte minsta förståelse för.

Åter till dom andra, dom trevliga och hjälpsamma. För två av dom kom vi i kontakt med igår. Den första var killen som hade blivit placerad med oss på 4-raden i mitten. De visade sig nämligen när alla kommit in i planet att man inte fick sitta med barn under 2 år i mitten. Detta för att de inte finns några extra syrgasmasker där. Min undran är ju hur man kan boka in små barn där, dom har ju en egen biljett så de kommer ju inte som en överraskning att dom ska med. Flygvärdinnan informerade oss om att vi skulle behöva dela på oss. De hade väl varit okej på en kort flygning kanske men när de handlar om 12 timmar. Ingenting är förberett för att sitta på varsitt håll med varsitt barn. Leksaker, välling och mat/snacks låg i en och samma väska. Att fixa två måltider till sig själv och mata samtidigt, ta fram flaska och pulver, hämta varmvatten och blanda välling med en 1-åring i knät på ett plan är omöjligt. Kanske inte omöjligt men definitivt inget vi hade tänkt oss när vi bokade som en familj. Den här killen iaf var snäll och bytte plats så vi fick fyra säten och därmed fyra syrgasmasker. Tacksam och lättad! Längre bak var de samma problem och där vägrade dom första tillfrågade att byta...

Omplaceringen av resenärer var en bidragande orsak till att vi blev försenade. Förseningen gjorde så att vi med största sannolikhet inte skulle hinna med tåget. Vi bestämde oss för att vi tjejer skulle ta barn och handbagage och gå till tåget direkt. Killarna skulle ta resväskorna och försöka hinna med och om inte ta ett senare tåg eller hyra en bil. 2 minuter före utsatt tid kommer tåget, Mathias lika så. 2 minuter senare när tåget ska gå kommer bror. Vi frågar tågvärdinnan om de är möjligt att hålla tåget. Hon hade kunnat säga nej men istället säger hon: - Jag kan hålla de i 2 minuter men de är max annars blir de fel med växlingar och annat. När hon sätter nyckeln i dörren för att stänga kommer pappa ur hissan. Dom där 2 minuterna var precis vad som behövdes för att alla skulle hinna med.

Två snälla, hjälpsamma själar som gjorde vår resdag :)

Gulliga mormor kom ner och uppvaktade Mathias eftersom han var borta på födelsedagen. Att hon fick en present av oss från Mexico tyckte hon var helt fel och onödigt. De var väl inget att hon hade tagit hand om våra kaniner, vattnat blommorna och tagit in posten i två veckor...

Usch va grått och trist de var att titta ut i morse när jag drog upp persiennen. Dom gröna sköna omgivningarna och dom svajande palmerna har varit en betydligt trevligare syn.

My har sovit i vår säng för första gången sen hon föddes. Väldigt mysigt :)

Anledning: 7 timmars tidsskillnad... Jag och Mathias satt uppe pigg trots väldigt lite sömn under resdagen. Kl 12 när vi tänkte gå och lägga oss vaknade båda barnen. Tillslut, efter att ha flyttat runt en del, somnade jag och My i vår säng och Mathias och Milia i Milias säng. Vi blev väckt av telefonen kvart i 10. Så länge hade jag inte tänkt att vi skulle sova...

Sköna stunder i en gungande hängmatta i skuggan.

Både jag och Mathias är nu mer stolta innehavare av ett Segway körkort ;) Området vi bodde på var enormt och utbudet av aktiviteter lika så. En av dom var en timmes Segway tur runt området, de var vi ju bara tvungen att testa :) Kul var de och väldigt lätt.

Milia bestämde tidigt att hon ville göra flätor i håret innan hemfärd från Mexico. Hon blev jätte fin och fick pärlor i form av blommor fastsydd i håret. Hon är VÄLDIGT nöjd själv :)

Vi har inte haft de minsta hemlängtan och hade gärna stannat några veckor till. Men när de väl är dags, vare sig man vill de eller inte, önskar man att de gick att knäppa med fingrarna och landa hemma på ett ögonblick. Man är inte lika positivt inställd till 24 timmars resande hem som dit. Som tur är har vi världens bästa små resenärer till sällskap. Dom har varit hur duktig som helst både på ut- och hemresa. Hem sov dom mest hela tiden och nu är min önskan att tidsomställningen också ska gå smidigt.

Nu är vi incheckad för en natt på hotell, etapp 1 är avklarad och gick jätte bra. My sover här bredvid mig, Milia och Mathias är och äter ett kvällsmål.

Imorgon blir de tidig morgon. incheckning på Arlanda vid 6 och avresa mot Mexico vid 8. En HEL dag kommer vi att befinna oss i luften. Dagens tågresa är, till tiden räknad, bara en fjärdedel av morgondagens flygresa... Jag längtar till fredag morgon :)

Firar in semestern med salami/brie baguette och champagne på tåget :)

Nu får vi väl anse oss vara på väg. Även om vi precis bara har lämnat hemmet och har VÄLDIGT LÅNG resväg kvar så är vi iaf på väg. På väg mot sol, värme och bad :)

Överraskningar, tidsfördriv, sysselsättning... 12,5 timme stillasittandes i ett flygplan då gäller de att sysselsätta dom små :)

Plockar fram, packar i, funderar... Packar ur, lägger tillbaka, funderar igen... Aldrig har jag väl haft så svårt med packningen.

efter vägen. Inte helt lätt att ha en vild 1-åring i knät och dessutom försöka få i henne en yoghurt.

finast väder när de är dags att åka hem. Nog för att vi har haft jätte tur med vädret hela helgen, ingenting att klaga på men nu är de som allra finast.

Sitter i bilen på väg hem, termometern visar - 1,5 grad och solen skiner från en blå himmel. Några timmar ute i fjälluften idag hade varit underbart.

Efter en förmiddag i slalombacken är nu lunchen i magen. Nu tar vi igen oss lite i stugan innan de är dags för en eftermiddag ute igen. Kälke, pulka, skoter, längdskidor och snölek väntar.

Termometern visar minus 1 grad, perfekt.