Vårt husbygge

Ikväll är de dags för årets andra julbord. Igår kändes tanken på ägg, sill, jansson och annat så där. Idag känns de helt okej, längtar till och med lite :)

My har börjat digga när hon hör musik och hon har riktigt bra taktkänsla :)

Barnen sover, Mathias spelar innebandy och jag hade tänkt ägna kvällen åt städning. Jag försöker, försöker och försöker ta mig i kragen och börja men de går inte... Benen vägrar styra mot städskrubben, händerna vill varken hålla i trasa eller annat städverktyg. Jag ska göra ett försök till sen ger jag upp.

My har precis avslutat en 10-dagars kur med antibiotika. Bakterie i näsan var orsaken till att hon måste äta antibiotika. Nu har vi varit vaken sen klockan 04.30 för att My på grund av en igentäppt näsa inte kunde fortsätta sova... Jag tror jag blir tokig på detta snor snart. De är ofantliga mängder trögflytande/klumpigt grön/gult snor som täpper till hennes lilla näsa. De låter som att de sitter hela vägen ner i halsen...

Lucialinnet är struket, batterierna till kronan sitter på laddning och kameran laddas så nu tror jag att vi är redo för morgondagens luciafirande på dagis.

Efter luciafirandet på dagis är de avslutning på Mys babysång efter de är de lunch hos en vän. På kvällskvisten har vi bjudit hem mormor, morfar, farmor och farfar på luciafika. En fullspäckad dag med mycket fika och mat.

och de ska tydligen bli värre under dagen... Klass 2 varning...

Just den här tisdagen var de mycket att välja på att göra. Föreläsning om att sätta gränser, glöggdejt och Chris Medina live... Hade helst velat göra allt men tyvärr går ju inte de.

Förbereder mina bidrag till kvällens glöggdejt :)

Min planerade fredag: städa och förbereda inför morgondagen när vänner kommer på middag. Allt skulle vara så förberett som möjligt för att slippa göra mer än nödvändigt och stressa imorgon.

Min verkliga fredag: bjuden på fika hos grannen efter lunch (borde ha tackat nej men när tackar man nej till kaffe och sällskap...). Fikabjudningen ledde till gemensam fredagsmiddag. Gick hem kl. 17, var tillbaka kl. 18. Ingenting gick som planerat så allt återstår imorgon, jag kommer att springa runt och stressa hela dagen. Egentligen helt i onödan men sån är jag.

De är en ovanlig syn här hemma att frukostbordet fortfarande inte är avdukat kl. 9.40. Njutningen övertas nog ganska snart av "panik"... Jag blir stressad av att inte vara klar och igång den här tiden.

De viktigaste för Milia när vi åker till Birsta eller till stan är att fika inte att få/köpa saker. De är inte ofta hon ber om att få saker i butikerna, gör hon de är de inget problem att säga nej. Fika däremot frågar hon alltid om.

Nu var de länge sedan vi tog oss tid att fika så därför bestämde jag att hon och jag skulle åka iväg i eftermiddag och göra de. Bara hon och jag, eller vi bjöd med mormor också, och fika när hon ville och inte när de passar för allt annat. De blev en mysig kvällsfika på Charm.

I morgon väntar en heldag på jobbet för min del. Mamma har tagit mormorledigt och ska vara hemma med Milia och My. Jag hoppas att My vaknar feberfri och pigg imorgon. Naturligtvis för hennes egen skull men också för att de skulle underlätta för mormor att vara hemma med friska barn.

jag ser de snöar de var väl roligt hurra. Nu är de vinter, nu är de vinter (kan vi väl hoppas) de var väl roligt hurra :)

Igår var de30-års fest för bästa S. En helt otroligt rolig fest, de var längesen jag hade så roligt.

Idag är de dagen efter med allt va de innebär :) De känns i hela kroppen att vi dansade till klockan 5 i morse :)

My hjälper Mathias montera möbler på sitt rum. Dom är lite oense om vem som ska göra vad :)

Mathias tycker att My kan titta utan att röra, My tycker att hon ska få röra allt och gärna äta frigolit.

Nä de blev visst ingen bild min nya telefon tycks ta bilder som inte går att lägga in här...

och Milia och Mys pappa fick Zlatan i farsdagspresent. Vi var inte dom enda som tyckte att de var en bra present, han var inte helt lätt att komma över :)

Eller så inte :)

De är helt fruktansvärt att vara hemma dagtid när solen lyser in. De är dammigt precis överallt, de trots att jag städade hela huset för två dagar sen. Vart kommer de ifrån och hur blir man av med de? Jag klara inte av att vara hemma och se de här och de verkar ju inte spela någon roll hur jag än gör för att bli av med de...

Jag känner en så otrolig glädje och lättnad för någon annan idag. Sådana här besked har man ju fått glädjas åt ganska ofta de senaste åren men just den här gången är de förutom den vanliga glädjen en annan glädje också och framförallt lättnad.

Idag har vi haft fulla huset med mammor och barn. Inte mindre än 7 mammor och 7 barn har vi varit. Vi har inte gått samma föräldragrupp, vi går inte på babysång eller babysim tillsammans. Vi jobbar tillsammans. Vi 7 är inte dom enda på jobbet som har fått barn de senaste 10 månaderna, alla hade inte möjlighet att komma.

De var många som undrade om de smittade när mage efter mage växte sig stor som en badboll :)