Vårt husbygge

På söndag ordnar mitt jobb en familjedag med diverse vinteraktiviteter, korvgrillning och fika. Tyvärr jobbar Mathias och kan inte följa med och de känns inte som någon bra ide att åka själv med båda barnen. Jag vill delta för Milias skull, jag tror att hon skulle ha jätte roligt med alla andra barn, åka pulka, pimpla, gå frågeslinga m.m. m.m. Men Milia är för liten (och för blyg för att hänga på någon hon inte känner så väl) för att klara sig själv och jag är bara en person, jag kan inte åka pulka och pimpla samtidigt som jag ska dra vagnen, kanske måste gå in och amma eller byta blöja.

Hur löser vi då detta... Fram med pumpen och flaskan. 

  

My tog flaskan direkt utan problem och mormor och morfar ställer gärna upp så jag och Milia åker på familjedag på söndag.


Duktig liten tjej.

Jag ser jätte mycket fram emot att få vara med Milia på ett sätt jag inte kunnat vara sen vår nya lilla stjärna kom till oss. Jag tror att Milia också kommer att uppskatta de och jag tror att My har de mycket bättre hos mormor och morfar än ute på isen och i pulkabacken.

Nu hoppas vi på en fin och solig söndag och att de går lika bra med flaskan då. Om inte så är de ju inte jätte långt hem.

Vi gillar att få kommentarer för vi gillar att veta vem som tittar in till oss och läser om vad vi gör =)

Mamma jag hör My skrek Milia i morse när lillasyster pep till (jag som undrar om hon hör dåligt... hon hör väl vad hon vill höra antar jag) och sprang in till sovrummet. När jag kom in hängde hon över sängen och pratade med My som sken som en sol. Hon flinade och "pratade" med Milia som blev SÅ stolt och glad. -Mamma My tycker verkligen om mig, eller hur då? Gissa om jag blev varm i hjärtat och gissa om de kom en eller par tårar rullandes ner för kinderna? Ja och ja.



Om jag och Milia står bredvid varandra väljer hon alltid att lägga ögonen på Milia. 
 

han bor i staden...

Mathias bakade en kladdkaka utöver de vanliga.



Mycket god!

hon bor i staden...

Milia har bakat chokladbollar, eller chokladbullar som hon själv kallar dom, idag.


Tungan rätt i mun.

För en tid sedan kom Mathias hem med ett litet faktahäfte om ägg från affären. I häftet fanns, förutom en massa fakta om ägg, recept från Per Moberg på ett antal olika frittatas. I veckan testade jag ett av recepten för första gången, jag bjöd två vänner på chevre och ruccola frittata till lunch. Sedan dess har jag varit sugen på den igen, idag stillades suget.

Lagom till födelsedagen är pappren med fullständigt namn som ska skickas in till Skatteverket ifyllda, nu finns ingen återvändo. My var de inga funderingar kring men däremot andranamnet, vi hade lite svårt att bestämma oss så de fick bli två.  

My har premiär låg i babygymmet igår, de gillades i ca två minuter av henne men desto längre av storasyster.

Nog för att Milia inte har jätte stora händer men dom är i alla fall större än en normalstor jordgubbe.



Är de hälsosamt att äta jordgubbar i den här storleken? Man kan ju undra vad dom är besprutad med. 

Mormor och morfar kom hem från Fuerteventura igår och med sig hade dom förutom en härlig solbränna även fina presenter. Den som blev gladast var nog Milia, hennes present träffade helt rätt. Att ta på sig fina klänningar och dansa är en favoritsysselsättning just nu och på fredagar då är de "final". Då dansas de till Let`s Dance.

  
Visst är hon vacker? Tänk om klänningen hade funnits till mig också ;)


Att skorna var några storlekar för stora spelar ingen roll.

Idag ska vi på kusin Elmas dop och de första Milia sa var - JA då kan jag ha min fina klänning!!! Föreställ er Milia stega in i kyrkan i denna otroligt vackra kreation tillsammans med de urtjusiga skorna som är typ två storlekar för stor och klappar så fint om. Hur tar jag mig ur de här? Vad säger man som ursäkt/anledning?

Då måste man få passa på att ta igen sig när lillasyster sover.

Milia har sedan länge slutat att sova på dagarna men ska man vara med på nätterna när lillasyster ska byta blöja och äta då måste man få ta igen sig emellan åt.

Just nu:

Jag tyckte att tiden hade gått så fort sen lilla My kom till världen men så började jag tänka efter, har tiden verkligen gått så fort... Hon blev tre veckor i onsdags, men de känns som att de skulle ha varit ett par veckor till sedan hon kom till oss. Skulle önska att den känslan, att tiden inte går så fort alltså, håller i sig vilket jag i och för sig inte tror. Den vanliga känslan brukar ju vara att tiden bara försvinner.


My tre veckor.

Såpbubblorna hade ställts fram vid kassorna så dom undgick ingen och framförallt inte Milia. Har man väl köpt dom kan man ju inte lägga undan dom och vänta på varmare väder...

De är härliga dagar nu och de blir bara bättre och bättre, de blir mindre och mindre snö, de blir ljusare och ljusare och varmare och varmare. De går mot vår och sommar =)

När isen visar sig vara 80 cm tjock, skoter efter skoter kör förbi och vi är långt ifrån dom enda som har tänkt tillbringa några timmar i solen på älven ja då törs jag också. Har en väldans respekt för isar, vill gärna at den ska vara så pass tjock att en långtradare skulle kunna köra på den.

Skoteråkning, stjärtlappsåkning, korvgrillning, pimpling m.m. Milia tyckte att de var roligast att pimpla, tyvärr nappade de dåligt.







Några timmar senare skyndade vi hem och lagade mat och ställde iordning för kalas, Mathias har fyllt år och vi väntade middagsgäster. Tänk vad mycket man hinner på en timme om man bara vill. Ugnen pep samtidigt som dom första gästerna knackade på dörren.

 
Småtingarna hjälpte till med tårtan.


Visst blev den fin.

Idag har vi varit på barnkalas och firat bröderna W & W som fyllt 1 respektive 3 år.

Med på kalaset var bland annat lilla F som är en vecka yngre än My och våran lilla lilla plutt blev helt plötsligt en ganska stor plutt. Lilla F mätte ynka 46 cm och vägde 2700 gram, så så liten.

Milia är absolut mest fascinerad av Mys fötter. Hon frågar ofta om hon är barfota och är hon inte de frågor hon om hon får ta av strumporna. Sen kan hon sitta och bara hålla foten i handen och pilla på den.

Idag är ingen vanlig för de är Mathias/pappas födelsedag, hurra, hurra, hurra.


Milia påväg in till pappa med "tårta" på säng.

Sportlovslediga kusinerna M & S kom ut med farmor och farfar och gjorde oss sällskap i pulkabacken idag. Tyvärr var vädret, till skillnad mot igår och i måndags, inte så bra men med rätt kläder, mat på grillen och varm dryck i termosen kan man ändå vara ute några timmar ändå.


Milia och Signe fyller på med energi för att orka många turer till i pulkabacken.

Mathias har gett sig på att göra surdeg. Än så länge, efter de 4 dagar som krävs för att få igång den + ytterligare 4 dagar, lever samtliga "degar". Nu återstår de bara att prova baka bröd av detta och sedan fortsätta att "mata" och vårda den.


Surdeg av rågmjöl.

Vi fick en blombukett med lyckönskningar från Mathias jobb igår. En jätte fin bukett i rosa som kallades mor- och dotterbukett, något jag aldrig hade sett tidigare. En liten och en stor bukett som satt ihop med ett band, bandet skulle symbolisera navelsträngen och buketterna mor och dotter.

Jag har tänkt ta fram bilder från när Milia var liten för att jämföra likheten men jag har inte hunnit med de ännu. För ett par dagar sedan mailade farmor över några bilder och jag konstaterade att dom är VÄLDIGT lik varandra.


Milia 9 dagar gammal. 


My 5 dagar gammal.

 

ta mig för att baka något kanske? Jag har liksom svårt att ta mig för att göra något, har svårt att tro att små barn faktiskt kan sova bra längre än typ 20 minuter, i flera timmar faktiskt (peppar, peppar). Även fast de är 3,5 år sedan Milia kom till världen så sitter de i, jag sitter som på nålar och bara väntar på att hon ska vakna. 

Kan de vara så att vi faktiskt har fått ett barn som sover? Så här efter lite drygt en vecka verkar de så men man ska inte ropa hej, de kan vända när som helst.   

den 22:a var hon beräknad, den 23:e kom hon, Milias lillasyster. Lillasyster som nu, en vecka gammal, fått namnet My. De fanns tre namn med i bilden, My, Minna och Noomi. Milias första val var Noomi, vilket jag inte kände mig helt bekväm med innan och inte heller när hon kom. Hon ser inte ut som en Noomi, hon ser ut som en liten My.


Stolt storasyster.

Jag hade förvänat mig att de skulle komma någon som var helt olik Milia, en liten människa, som till skillnad från Milia, skulle var lik mig. Men ut kom nästan en kopia av Milia, lite annorlunda huvudform men annars väldigt lik sin storasyster när hon föddes.