Vårt husbygge

Igår trotsade vi kylan, -19,6 grader, och gick ut och åkte kälke. De blev dock en ganska kort stund ute eftersom Milia frös. De var inget vanligt ställe hon frös om/på, inte händerna, inte fötterna, inte öronen utan om hakan, hon kunde inte låta bli att slicka på hakan. Slickar man sig på hakan när de är nästan 20 grader kallt då blir de jä....t kallt.

  



Vi gick in till oss och åt lunch, mellis och middag, en heldag med andra ord. M & R var på bästa lekhumör och lekte tillsammans hela dagen utan minsta bråk, de var ett tag sedan. Nöjda mammor drack kaffekopp på kaffekopp och planerade nyårsaftonen, skrev inköpslista, funderade ut lite tävlingar och aktiviteter på dagen. Sent igår kväll, i nästan tomma butiker, handlade vi till årets sista dag, imorgon... Otroligt skönt att slippa trängas med alla som handlat idag, istället har vi kunnat njuta av en lat dag hemma. 

Att bara vara är otroligt skönt ibland.

Nu är julen snart över, högtiden som de är sådan stress kring och sådan längtan efter är över på bara en ögonblick. Klapparna är öppnade, maten är uppäten eller nä förresten de är den inte, den har hunnit åka in och ut ur kylskåpet ett par gånger sedan julafton.

Vi hade en mysig jul bland nära och kära med massa mat och andra godsaker, lungt (så lungt de kan vara med en 1-åring och en 2-åring) och skönt.


Milia föredrog tomtemamman. Egentligen var de ingen av dom som var klädd som tomtemor men hon uppmärksammade att den ena var en tjej så då blev de tomtemamma. Innan tomten kom sa jag åt Milia att vi skulle ta på en blöja, hon är inte helt torr så för säkerhets skull eftersom hon förmodligen skulle glömma av sig när alla julklappar började delas ut. Jag glämde bort vad jag hade sagt men hon kom ihåg, när de var hennes tur att hämta en klapp sa hon - mamma måste ta på blöja först. Hon gav sig inte hon hämtade inte klappen förrän blöjan var på. De lät så roligt när hon sa de och att hon kom ihåg de i klappyran.


Milia med en av alla fina julklappar, en liten vovve som heter Molly. Jag gissar att hon har fått namnet efter kusinernas katt.

 
Inte förrän Melle hade åkt hem ville Milia ta upp sina julklappar ur förpackningarna, då fick hon ha dom för sig själv. Melle vill gärna ha de Milia har och Milia vill helst ha de hon har i fred. Ibland leker dom väldigt bra tillsammans, ibland leker dom väldigt olika. De skiljer trots allt ett år på dom små och ett år är ganska mycket när man är 1 och 2. Kl. 23 fick vi tvinga en till synes väldigt pigg tjej i säng, när hon väl låg där tog de en minut så sov hon.

Milia hälsar och tackar för alla fina julklappar, hon är jätte glad för allt. Nu ska hennes mamma rensa ut bland de gamla sakerna för att göra plats för de nya, alla "urväxta" leksaker får flytta upp på vinden tills vidare.

Om bara 30 minuter är de dan före dopparedan, en dag som kommer att bli allt annat än vad jag hade tänkt mig. Planeringen som sprack var att ALLT skulle vara klart idag, att morgondagen skule tillbringas hemma från morgon till kväll i lugn och ro med utelek, uppesittarkväll och annat mys. Så blir de inte, sista klappen ska inhandlas, sista maten, sista drycken m.m. m.m. De kommer att vara så mycket folk överallt, köer, köer och åter köer, de hade jag tänkt slippa och framförallt skona Milia ifrån...  

Nu är de som de är och de är bara att göra de bästa av de, jag ska göra en noggrann planering nu så att de går så smidigt som möjligt. Bättre lycka nästa år.

Lucialinnet är struket, ljuset framtaget, filmkameran tömd och laddad, kameran är tömd och ligger på laddning. Imorgon är de luciafirande ute på gården på dagis, Milias första "riktiga" luciafirande.

I morse när hon fick syn på lucialinnet som jag hade hängt fram frågade hon om de var min tröja? Jag svarade att de var hennes -nää mamma de är stooor tröja, inte min.



Bilden är lånad genom www.google.se

Idag var de, efter över en veckas ofrivillig frånvaro, dags för Milia att gå på dagis igen. I hallen möttes vi av informationen att de fanns barn på hennes avdelning som drabbats av hårlöss... jag ville vända i dörren och förlänga "ledigheten". Vi uppmanades att vara uppmärksam på om vårt barn började klia sig i hårbotten. Jo tack, jag kommer att vara UPPMÄRKSAM.

Håll en tumme eller två för att vi slipper kamma löss, skulle HEMSKT gärna slippa de.

Äntligen har jag och Milia fått tid för vaccination mot svininfluensan. Milia på måndag och jag på onsdag, Mathias han är vaccinerad sen ett par veckor tillbaka.

Innan vi åker för att vaccinera Milia på måndag ska jag dock ta kontakt med läkare alt. bvc. Fick nämligen höra att man inte ska vaccinera barn med allergier, typ komjölksproteinallergi, utan att första ha stämt av de med sin läkare. Hade inte hört de tidigare men jag ska kolla upp de i alla fall, problemet är ju bara de att de är typ omöjligt att få tag i någon.

I fredags när vi landade på hotellrummet efter en dag på stan blev vi, jag och S, överraskade av vår kära vän G. Ur väskan plockade hon fram tre små flskor mousserande vin som vi skålade i och två små påsar, en till mig och en till S. I påsen låg en fin liten låda/ask och i asken låg ett jätte fint armband. Tack snällaste, finnaste, gulligaste du!

 

Riktiga vänner ska man uppskatta och vara rädd om, vare sig man uppvaktas med presenter eller inte.