Vårt husbygge

My i mysigaste mysdressen, en Onepiece, äkta fejk från Turkiet :)





Perfekt att ha i vagnen nu innan de blir riktigt kallt.

De är fullt överallt i vårt hus just nu. Alla skåp, garderober, förråd, hyllor, lådor ja allt svämmar över så vi har startat projekt utrensning. I tisdags skänkte vi fyra säckar/kassar med kläder och leksaker till bättre behövande men ändå kan jag inte påstå att de blev mer plats någonstans...

Efter två underbara veckor i varma soliga Turkiet är vi nu hemma i verkligheten igen, med allt vad de innebär.

Som vanligt går tiden alldeles för fort, vi får drömma oss tillbaka genom att titta på alla bilder och längta tills nästa gång.


Milia börjar bli en van resenär men för My var de första gången och de gick jätte bra.

Hotellområdet var jätte stort, bland annat fanns där en pool med vattenrutschbanor.


Här hängde vi en hel del :)



     

De var gott om aktiviteter för både barn och vuxna varje dag.


Minidisco i poolen.


Besök av Isidor vid middagensbordet.




Alla barns favoriter Lollo & Bernie.

Från tidig morgon till sen eftermiddag badade vi, för de mesta i poolen men några gånger tog vi oss till havet också.


Vi har fått två barn som älskar att bada.

        
Bus i poolen.




Ibland var dom faktiskt vänner och lekte tillsammans kusinerna.

Maten på hotellet var helt okej, dock inte lika bra som den riktiga turkiska maten. De är inte helt lätt att hitta restauranger med riktigt bra turkisk mat längre men dom finns och är väl värda att leta efter, maten är ju halva nöjet med resan :)



   
 
Som sagt vi har haft två underbara veckor.

My har sedan en tid tillbaka börjat äta gröt och mat och nog för att hon kladdar väldigt lite så händer de så haklapp behövs. När jag sydde haklappar till Milia var hon äldre än vad My är nu så dom är i längsta laget så jag köpte nya små haklappar på Ikea. Dom är i frotte och behöver därmed tvättas efter varje måltid vilket gör att man skulle behöva ha typ 100 st.

De blev till att ta fram symaskinen och sy nya haklappar i lagom storlek i vaxduk som bara är att torka av.

Idag var de dags för Milia att dansa igen. Efter dagens dans lät hon mycket positivare än efter första tillfället. Hon tyckte att de var jätte roligt första gången också men var lite besviken att dom inte dansade som hon brukar göra hemma... :)


Milia och kusin Signe redo för dans.

Milia gick på sommarlov den 10:e juni, hon har alltså varit ledig i 10 veckor. Hon skulle fått börja igen förra veckan men eftersom vi åker utomlands nästa vecka tänkte jag att hon skulle få vara ledig tills vi kommer hem. Förra veckan började hon dock prata om att hon ville träffa kompisarna på dagis så vi tänkte om och kom fram till att de kanske är ganska bra med en veckas mjukstart innan hon blir ledig ytterligare 3 veckor. Så i tisdags gick hon med nya ryggsäcken på ryggen och ett leende på läpparna till dagis. Men så fort vi kom innanför dörrarna försvann leendet, något hände, hon ville absolut inte vara kvar, hon ville följa med hem igen. 

De var jätte jobbigt, hon har aldrig tidigare varit SÅ ledsen när jag lämnat henne på dagis. Jag ville inget hellre än att ta med henne hem igen. De är en sak att lämna ett gråtandes barn på dagis när man måste åka och jobba men när man bara ska gå hem då känner man sig som världens mest ruttna och hemska mamma. Personalen sa direkt att jag "inte" fick ta hem henne, de skulle bara göra saken värre nästa gång. Och jag vet ju att hon tycker att de är roligt, att hon vill vara där och leka med kompisarna men de var väl bland annat den långa ledigheten som gjorde de jobbigt. När jag kom hem fick jag ett sms från dagis och de hade gått över direkt, hon lekte och var glad. Igår, dag 2, gick de alldeles utmärkt att lämna henne :)

 

En del av mig vill att hon ska vara hemma med mig och My men den andra delen vet att hon behöver få vara med kompisarna på dagis och leka. Nu är de värsta (första dagen) gjort och nu tror jag att hon kommer att längta till dagis precis som i våras innan den långa sommarledigheten. 

Att ha förmånen att få vara hemma med sina två underbara barn är de bästa men ibland är de ganska skönt att få komma bort en stund och bara vara jag. I helgen som var var jag till Stockholm men jobbet, en fanastiskt rolig helg med MÅNGA skratt i sällskap av bara vuxna. Inget prat med tillgjord bebisröst och inget prat om bajsblöjor, sömn och mat. I söndags kom jag hem till världens bästa fulladdad med energi att vara mamma igen.

Milia vet jag blir glad när jag kommer hem, hennes glädje går inte att ta miste på. My däremot har jag aldrig lämnat annat än ett par timmar så jag var lite osäker på hur hon skulle reagera. Lite nervös var jag faktiskt men de släppte så fort jag kom in i bilen och möttes av hennes underbara leende och sprattlande ben. 

En incident hade dock kunnat förstöra hela denna trevliga helg. Jag hade knappt hunnit på tåget när jag på telefon, av Mathias, fick veta att dom måste uppsöka akuten med My... Jag ville vända, jag ville hem, jag ville vara med när min lilla bebis skulle på sjukhus för första gången, jag ville kunna trösta henne. Som tur var gick allt jätte bra och efter sjukhusbesöket var hon åter samma glada nöjda lilla tjej.