Vårt husbygge

Att ha förmånen att få vara hemma med sina två underbara barn är de bästa men ibland är de ganska skönt att få komma bort en stund och bara vara jag. I helgen som var var jag till Stockholm men jobbet, en fanastiskt rolig helg med MÅNGA skratt i sällskap av bara vuxna. Inget prat med tillgjord bebisröst och inget prat om bajsblöjor, sömn och mat. I söndags kom jag hem till världens bästa fulladdad med energi att vara mamma igen.

Milia vet jag blir glad när jag kommer hem, hennes glädje går inte att ta miste på. My däremot har jag aldrig lämnat annat än ett par timmar så jag var lite osäker på hur hon skulle reagera. Lite nervös var jag faktiskt men de släppte så fort jag kom in i bilen och möttes av hennes underbara leende och sprattlande ben. 

En incident hade dock kunnat förstöra hela denna trevliga helg. Jag hade knappt hunnit på tåget när jag på telefon, av Mathias, fick veta att dom måste uppsöka akuten med My... Jag ville vända, jag ville hem, jag ville vara med när min lilla bebis skulle på sjukhus för första gången, jag ville kunna trösta henne. Som tur var gick allt jätte bra och efter sjukhusbesöket var hon åter samma glada nöjda lilla tjej.