Vårt husbygge

Jag ska absolut inte klaga, jag vet att många får kämpa för att få i sina små mat. Vi får också kämpa, inte för att få i henne maten i sig för mat gillar hon men för att få henne att sitta ner under hela måltiden. Hennes problem är att hon inte har tid att äta inte att hon inte vill äta.



Idag när vi var på kalas satt hon ner nästan hela tiden och hon åt och åt och åt. S gör som många andra inte gör, tänker på att Milia inte kan äta samma sak som dom flesta andra äter. Jag brukar för de mesta ha med mig något till henne som hon kan äta om jag vet att de blir mat eller fika. De behöver man inte när man ska till omtänksamma S, hon hade gjort en egen marängswiss till Milia.


Milias marängswiss


Vanlig marängswiss till resterande små och stora barn

När marängswissen dukades fram hade Milia strax innan ätit två korvar och ett bröd. Jag la över hälften på en ny tallrik för de var väldigt mycket swiss till en liten Milia som nyss ätit två korvar. Men gissa vad? Hon åt upp alltihop, i och for sig i två omgångar men ändå. Ena stunden undrar man vart allt tar vägen, hon har ju inte ett gram för mycket på kroppen. I nästa stund när man tänker/ser hur mycket hon går, springer, dansar, hoppar, klättrar m.m. så är de inte de minsta konstigt att hon kan äta så mycket.

När vi kom hem efter kalaset hade mormor gjort iordning middag och gissa vem som satt vid bordet först och skrek ma (mat)? Jo de var Milia, jag trodde att hon skulle stå över middagen idag med tanke på att korven serverades vid 16-tiden, marängswissen strax efter och middagen kl. 18. Dessutom gick hela vällingflaskan ner kl. 20. Men som sagt jag ska inte klaga, de gör jag inte heller, för de kommer säkert perioder när jag drar mig i året för att hon inte äter någonting.