Vårt husbygge

Ungefär samtidigt som Milia blev sjuk i förra veckan började hon också att halta. Jag har frågat om hon har ont i fonten, ont i knät men hon har bara sagt NEJ och inte verkat besvärad av de. I måndags när farmor och farfar var här tyckte dom att de såg ut som att de var höften som orsakade haltandet. Jag ringde vårdcentralen och vi fick tid igår kl. 10.30. Tyckte att vi för en gångs skull fick en bra tid med tanke på lunch och sovstund. Kl. 15.30 kom vi hem.

Läkaren på vc, som inte var någon barnläkare, trodde att de var så kallad snor i höften men ville ändå att vi skulle åka in till barnkliniken för säkerhetsskull. På barnkliniken gjordes en rejäl undersökning, blodprov, röntgen och ultraljud för att säkerställa att de inte var något annat än förkylningen som orsakat haltandet. De var de inte, de var snor i höften, dom kunde se att de fanns en svullnad/inflmation som tydligen är ganska vanligt att barn får i samband med förkylning. Barn kan tydligen ha snor överallt.

Efter fem timmar i händerna på läkare och sköterskor, utan riktig lunch och utan sömn var de en helt slut liten tjej som slocknade omedelbart i bilen hem. Vår väldigt klättriga, hoppiga, springiga snart två åriga tjej blev ordinerad att vila, att sitta still. What? Vadå still? Hon är två år och verkar leva för att sitta still så lite som möjligt. Hur pass still? Den första läkaren svarade STILL. Den andra svarade att vanlig lek var ingen fara men vi skulle försöka att inte utsätta/uppmuntra henne att "måsta" gå, springa och klättra mer än nödvändigt. Han menade på att hon hanterar den eventuella smärtan själv, har hon ont rör hon sig mindre, har hon inte ont kör hon på som vanligt. Jag kör på läkare nummer två, annars skulle vi måsta binda fast henne och de skulle inte kännas riktigt bra.