Vårt husbygge

Efter lunch igår åkte vi iväg till en jätte fin konferensanläggning med jobbet. Efter ett par timmar i möte stod de tävlingar på schemat, de sköts med luftgevär, staplades klossar med minigrävare och kördes ett motorfordon som jag inte kommer ihåg vad de hette. De var oroligt roligt trots att vi bara slutade trea, näst sist. Efter tävlingarna bjöds de på en fantastisk viltbufé, jag åt som att jag aldrig hade sett mat tidigare och de var jag inte ensam om. Dessertbufén som följde var inte dålig den heller men som tur var fanns de inte plats för så mycket mer efter maten.

Förutom möte, tävlingar och middag var vi där för att tacka av vår receptionist, allas våran mamma, som går i pension nu i sommar. Hon uppvaktades med blommor, presenter och sång (en medarbetare på kontoret hade skrivit om Växeln hallå hallå hallå), tårkanalerna vädrades fitigt, både av skratt och "sorg". De känns konstigt att inte längre ska mötas av alltid så goa och glada G i receptionen som frågar hur de är med hennes barnbarn (Milia), alla våra barn är hennes barnbarn.

Jag tror inte att jag kommer att tycka att de känns jobbigt att gå i pension, att jag inte vet vad jag ska göra med tiden men de är nog lätt att säga nu när man har närmare 40 år kvar.