Vårt husbygge

Av någon anledning har vi fortfarande inte fått fast lådspärrarna på lådorna i köket, vi har inhandlat dom, de är inget problem att sätta fast dom och de är ganska snabbt gjort att skruva dit dom men ändå kommer dom inte på plats... jag fattar inte. Men nu, nu SKA dom dit, nu är jag less på att de lilla busfröt i huset drar ut allt innehåll titt som tätt. 

Idag försvann jag utom räckhåll i sisådär 10 sekunder, när jag kommer tillbaka har hon (förstår inte att hon hinner) dragit ut en av lådorna, fått tag i en påse med majskrokar, öppnat påsen i botten (upptill satt en sån där klämma ni vet och den fick hon väl inte upp), hällt ut alla majskrokar på golvet och satt sig i högen.... grrrr. De var bara att ta fram dammsugaren och när den ändå var framme passade jag på att dammsuga hela huset.



När de var färdigt var de dags att äta, glad blev jag när jag konstaterade att endast ett par riskorn hade landat på de nyss dammsugna golvet. Jag tar tallrikarna vänder mig om för att ställa dom på diskbänken och i samma veva hör jag klirr, mitt dricksglas som stod minst två vuxna armlängder ifrån henne hade "ramlat" i golvet, ojdå säger Milia med upphöjda ögonbryn och ser förvånad ut. På de nyss dammsugna golvet låg nu inte bara ett par riskorn utan också tusen små glasbitar, suck, fram med dammsugaren igen. Hur hinner hon??? Ni som vet hur vårt kök ser ut vet också att man knappt behöver resa sig från stolen för att ställa tallrikarna på diskbänken, men ändå på nästan obefintlig tid hinner hon klättra ur matstolen, upp på bordet och "tappa" glaset i golvet...