Ibland så smart, ibland SÅ osmart
Jag och S fick oss ett gott skratt på Drakborgen idag, vi skrattade åt våra barn som ibland är så lik sina fäder ; ) 
Rasmus bad Milia om hjälp att komma upp i hoppborgen, M hjlpte honom genom att skjuta på honom i rumpan. När R var uppe ville M har hjälp, R hoppade ner och puttade upp M. Nu behövde R åter igen ha hjälp så M hoppade ner och puttade på, så höll dom på ett tag tills dess att dom kom på att den ena kunde dra den andra upp i armarana istället. 
Egentligen kunde båda två ta sig upp helt på egen hand, första gången var de av lahet dom ville ha hjälp av varandra. Andra gången var de nog för att dom tyckte att de var roligt, tredje, fjärde och femte gången var de nog för att vi tyckte att de var roligt. Dom är nog inte så dum ändå = )
