Vårt husbygge

Vi har två bilar, den ena är en RIKTIG skruttbil, en bil som Mathias bara åker till och från jobbet med. I tisdags var han och Milia ledig så jag erbjöd mig att ta den bilen, vilket jag inte gör så gärna, till jobbet eftersom dom var sugen på att åka iväg och bada.

De var väldigt kallt men bilen startade utan problem och gick utan problem tills dess att jag kom till den största korsningen i stan, korsningen där man svänger av E4:an in till stadskärnan. Med andra ord de är väldigt mycket trafik där en tisdagmorgon kl. 07.45. Ca 30 meter från rödljuset stannar bilen och går INTE att starta igen, min värsta mardröm är helt plötsligt verklighet. Jag ringer Mathias, jag är inte mitt allra gladaste jag kan jag villigt erkänna, och säger att han måste slänga sig i bilen NU, de skulle ta alldeles för lång tid innan han var där dock. Själva bilfärden tar bara 15 minuter men innan han fått på Milia kläder har de gått bra mycket mer än en kvart. Ringer pappa, han är där på 10 minuter. Sitter kvar i bilen, vägrar kliva ur, jag kan ändå inget göra. Jag har alltid sagt att händer något med bilen då lämnar jag den och går. Hade jag gjort de här hade jag förmodligen blivit överkörd av arga trafikanter som blev sen till jobbet.

För er som inte vet hur denna korsning ser ut så är de tre filer, via den vänstra och den mittersta filen fortsätter man på E4:an söderut och den högra filen, den enda filen som jag för övrigt blockerade, svänger av in mot stan.

Efter att ha suttit i bilen i en, enligt mig i den situationen, evighet kör en bil (den första bilen av ca 200) in framför mig. De kliver ut en kille som kommer fram till mig, eftersom jag vägrar kliva ur, och frågar om han ska bogsera mig till macken.

Jag: Tack men de behövs inte, jag har ringt efter hjälp och den är snart här.
Killen: Ja men du orsakar kö upp till kurvan (ca 500 meter)
Jag: Okej, jaha, ja de vore snällt om du ville göra de. (Jag hade förmodligen blivit röd i ansiktet om de inte vore så jä..a kallt. Kan jag få vakna upp nu, hemma i sängen och fortfarande ha de här som en mardröm).

 Jag hann inte säga att jag hade en lina förrän han hade kopplat på sin och vi var iväg. Livrädd att köra in i honom när han brosade satt jag på helspänn. Väl på macken klev jag nästan ur bilen, han hann före. Jag tackade så hemskt mycket för hjälpen och då kom frågan som han omöjligt kan ha trott att jag skulle haft ett svar på.

Killen: Vad är de för fel?
Jag: Öhhh.... Jag har inte en aning. (Egentligen ville jag svara -hur FAN ska jag veta de men eftersom han trots allt hade hjälpt mig kände jag att de var fel tonläge då). Tack så hemskt mycket för hjälpen!
Killen: Kanske en ispropp?
Jag: Öhhh... De är bara andra gången jag kör bilen, jag brukar köra en annan bil, så jag vet inte. (Vad har de med saken att göra?). Tack så hemskt mycket!

Jag ville bara att han skulle åka så jag fick stänga dörren och låtsas att de aldrig hade hänt. Han verkade inte ha så bråttom till jobbet för han tog upp ytterliggare ett eventuellt fel som jag inte ens kommer ihåg. Tillslut, efter att jag sagt tack typ 30 gånger, hoppade han in i sin bil och åkte.

Strax därefter kom pappa som hade fått med sig min morbror, jag slapp alltså följa med och bogsera/bogseras utan kunde istället gå till jobbet som ligger 50 meter ifrån macken dit jag blev bogserad. TACK! TACK! TACK!

Väl på jobbet pratade jag med en av bästa G som fyllde år just denna dag, jag berättade vad som hade hänt och kunde faktiskt skratta åt de. De gjorde även hon, jag gjorde tydligen hennes dag, de var den bästa födelsedagspresent hon kunde få sa hon. Skadeglädjen är den enda sanna glädjen =)

Behöver jag säga att jag ALDRIG mer kommer att köra den här bilen.