Vårt husbygge

Igår var de dop för vår minsta lilla älskling, Sara My Ingrid. De blev inte som de brukar vara med sov- och mattider så efter halva dopet blev hon jätte trött och protesterade högt. My som annars är en riktig gladskit som för de mesta flinar med hela ansiktet överröstade prästen med sin pipa innan hon tillslut somnade och "missade slutet av dopet.  




Milia hjälpte till att hälla i dopvattnet och tända dopljuset. 


My älskar att bada så att få dopvatten på huvudet var inget problem.


Trött liten tjej som somnade mitt i all uppståndelse.


Sen lilla kusin E döptes i mars har Milia längtat till den här dagen. Ofta har hon frågat när My ska döpas, när ska jag få stå där framme, hjälpa till med vattnet, tända ljuset, öppna paketen och framförallt har hon längtat efter att få ta på sig dom nya kläderna. Hon var inte så lite glad när hon, ÄNTLIGEN, fick på sig dom igår.

Efter dopet bjöd vi på fika i bygdegården.




Fina och mycket goda tårtor. En (12 bitar) står orörd i kylskåpet och där blir den nog kvar om vi inte får besök som kan hjälpa oss att äta upp den.

Utanför bygdegården fanns en lekpark som uppskattades av dom lite äldre barnen som hade fikat klart på 5  minuter. De var mycket spring i benen efter att ha suttit still i kyrkan.



My vaknade till och var med en liten stund i bygdegården innan hon somnade igen. Igår kväll somnade hon kl. 18.20 och sov oavbrutet till kl. 06.00 i morse. De är jobbigt med dop och att vara festens mittpunkt.