Vårt husbygge

Vi såg inte röken av dom där 38 minusgraderna som nästan fick mig att stanna hemma. I fredags stod termometern på -8 i stort sett hela dagen och i lördags var de endast 6 grader kallt. Vi hann med många timmar ute i friska fjälluften.

Lördag förmiddag kopplade vi på kälken på skotern och åkte upp till Ansättens toppstuga, en skumpig färd på ca 1 timme. Milia som är rädd för skotern hade absolut inget emot att åka "pulka" efter den, hon somnade både på vägen upp och ner, hon som i vanliga fall inte sover på dagarna.



   

När vi anlände var de lungt och gott om plats i stugan, med morgonpigga barn var vi dagens först gäster. När vi efter gräddvåfflor, fjällmackor, varmchoklad m.m. var på väg hem började stugan bli full och på "parkeringen" utanför syntes de att vi var i ett skoterparadis. Utanför de flesta andra fjällstugor jag varit i är de längdskidor som står uppradade utanför och kanske en eller två skotrar. Den här helgen har jag inte sett ett enda par längdskidor (bortsett från Milias).   


Vi, två vuxna och två barn, klämde in oss i pulkan, varmt och gosigt =)



Förutom skoteråkning har vi hunnit med att åka kälke, gräva massor, åka skidor (Milia), gjort ett besök i byns hantverksbutik, ätit en massa god mat och andra godsaker. Men de har inte bara varit guld och snöiga skogar, så länge vi varit ute har allt varit bra men inne i stugan har Milia och Melwin varit ovänner mest hela tiden och därav griniga och gnälliga. Dom har alltid gått så väldigt bra ihop men nu är dom som hund och katt, dom "bråkar" hela tiden. Just nu är dom i åldrar som inte alls går ihop, den ena för liten för att förstå att den andra vill vara ifred ibland och den andra för liten för att förstå att den andra är för liten för att förstå... Den ena pratar, den andra inte. Den ena är kille, den andra är tjej. Den ena vill kramas hela tiden, den andra förstår inte att de är kramar som delas ut utan tror att de är knuffar och fasthållning... Inte lätt att vara liten och inte heller stor liten. De går nog över snart och dom kan leka bra igen.










Dom var inte ovänner exakt varje minut i stugan, ibland uppstod faktiskt kramkalas.

Nu ser vi fram emot nästa fjällresa, då blir de ingen skoteråkning utan skidåkning för hela slanten, både utför och på längden.