Vårt husbygge

Igår åkte vi och spelade minigolf, de var första gången för Milia. Alla arton hål spelades men inte alla koppar fick besök av Milias boll. Hon ledsnade på dom hål där bollen kom tilbaka hela tiden när hon inte träffade rätt. De var roligare med hål där man hela tiden tog sig framåt även om de ibland var väldigt lite framåt.

På ett hål lyckades hon faktiskt med en spik och de var långt ifrån de lättaste hålet.


Spik!!!

munkar, munkar, munkar med hål i :)

Morgonmys med flaskan och nallen. Stora lilla tjejen håller flaskan själv trots att den nästan ser lika stor ut som henne själv :)




Goa lilla unge som snart blir sex månader <3 <3 <3

Nu är de färdigkalasat för den här gången, 4 kalas på en vecka. Milia tror nu att man får så många kalas som år man fyller, 4 år 4 kalas.

På kalas nr 2 kom storkusinerna M & S och Milkokossan.



Milkokossan hade med sig en uppskattad hoppborg.



Milia valda att bjuda på glass istället för tårta.





På kalas nr 3 kom släkten och "storebror" S. Hon fick så mycket fina presenter men allra populärast blev bikinin från min mormor. Hon har frågat mig hela sommaren när hon ska få ha topp (bikiniöverdel) och jag har svarat när hon får bröst men nu fick hon en ändå. Bikinin åkte på direkt och satt på hela kvällen och även hela natten.



Hon fick också en ny större cykel nu när hon kan cykla utan stödhjul.



På kalas 3 bjöds de på tårta igen. Hon börjar bli ett riktigt proffs på att blåsa ut ljus :)



I söndags var de då dags för sista kalaset, kompiskalas. De var också då hon fyllde år och uppvaktades av oss med fika och paket i sängen.





Ännu mer fina paket från kompisarna och småkusinerna. Många paket innehöll kläder/saker till Elsa (dockan) precis som hon hade önskat sig. Nu när hon har fått så mycket nya saker ska vi rensa och lägga undan lite av de "gamla" och "urväxta".





Milia bjöd på tårta och fikabröd igen. Nu blir de snålt med sådant ett tag framöver här hemma, sockerintaget har legat långt över de normala i flera dagar.





Lilla syster njöt också av allt kalasande, mycket folk, mycket uppmärksamhet.

På söndag fyller Milia 4 år och som hon längtar. Hon har pratat om sin födelsedag sedan i våras, vilka som ska komma, om hon ska ha fiskedamm eller skattjakt osv. Månader har blivit veckor, veckor har blivit dagar och nu är de nära. Men av olika anledningar blir de inte bara kalas på söndag utan hela 4 dagar av veckans 7 kommer de att kalasas. De började idag med farmor & farfar och M & Y. 


My såg ut att bli lika glad för pärlor som Milia...


De började tillverkas halsband direkt.


Ett jätte paket, vad kan de vara...


En minigolfbag med riktiga golfklubbor. Nästa Annika Sörenstam kanske?


De här har jag frånsagt mig, de blir Mathias uppgift. Jag har ju inte ens tålamod för min egen golf så hur ska jag ha tålamod att lära någon annan...


Äntligen dags att blåsa ut ljusen.


Våran fina underbara tjej som om bara några dagar fyller 4 år, hur kan de vara möjligt? Vart tog dom åren vägen? Dom har gått alldeles för fort men varit dom bästa i våra liv.


Våran andra lilla underbaring "fyller" snart 6 månader och fick också en present.

I lördags var de dags för den årliga kräftskivan hos familjen S/F. För andra året i rad är kräftskivan barnfri och de är nästan ett måste.




Lite av allt de goda som fanns på bordet under kvällen.

Nytt för i år var femkamp.


Mathias kastar stövel. Ska den grenen vara med nästa år måste de stå på inbjudan så att man kan välja kläder som inte håller på att spricka när man ska lägga huvudet på ryggen :)

En lyckad och mycket trevlig kväll!

I fredags åkte vi för att hälsa på familjen O/W i stugan. Efter att killarna spelat en tidig golfrunda packade vi båten och begav oss iväg för en dag på sranden. När vi gick ut på bryggan fick jag hjärtklappning, jag hade glömt bort hur mycket jag ogillar att åka båtar som är mindre än Finlandsfärjan. De kunde jag ju dock inte visa Milia så jag hoppade ner i båten och försökte så gott jag kunde hålla god min. 

Milia tyckte att de var jätte roligt -som att åka karusell. My somnade både på resan dit och hem, vet dock inte om de var av ren förskräckelse eller om hon faktiskt tyckte att de var skönt när de hoppade och slog. Skulle tro de sistnämnda.

  



Till mitt försvar så var de en del av sträckan som var väldigt sjöig (på vägen hem var hela båten ovanför vattenytan ett par gånger), före och efter den sträckan tyckte jag att de var riktigt härligt att åka båt faktiskt. 


Milia var den enda som doppade sig.


My hade filthäng mest hela dagen.

På eftermiddagen utökades sällskapet och en härlig dag avslutades med god mat och dryck i trevligt sällskap. Vi fick låna friggen och sov kvar.

Har rensat 82 meter häck igen, de känns i kroppen. Kan de vara så att jag för tillfället är extremt otränad... De är nog så.