Vårt husbygge

Milia gick på sommarlov den 10:e juni, hon har alltså varit ledig i 10 veckor. Hon skulle fått börja igen förra veckan men eftersom vi åker utomlands nästa vecka tänkte jag att hon skulle få vara ledig tills vi kommer hem. Förra veckan började hon dock prata om att hon ville träffa kompisarna på dagis så vi tänkte om och kom fram till att de kanske är ganska bra med en veckas mjukstart innan hon blir ledig ytterligare 3 veckor. Så i tisdags gick hon med nya ryggsäcken på ryggen och ett leende på läpparna till dagis. Men så fort vi kom innanför dörrarna försvann leendet, något hände, hon ville absolut inte vara kvar, hon ville följa med hem igen. 

De var jätte jobbigt, hon har aldrig tidigare varit SÅ ledsen när jag lämnat henne på dagis. Jag ville inget hellre än att ta med henne hem igen. De är en sak att lämna ett gråtandes barn på dagis när man måste åka och jobba men när man bara ska gå hem då känner man sig som världens mest ruttna och hemska mamma. Personalen sa direkt att jag "inte" fick ta hem henne, de skulle bara göra saken värre nästa gång. Och jag vet ju att hon tycker att de är roligt, att hon vill vara där och leka med kompisarna men de var väl bland annat den långa ledigheten som gjorde de jobbigt. När jag kom hem fick jag ett sms från dagis och de hade gått över direkt, hon lekte och var glad. Igår, dag 2, gick de alldeles utmärkt att lämna henne :)

 

En del av mig vill att hon ska vara hemma med mig och My men den andra delen vet att hon behöver få vara med kompisarna på dagis och leka. Nu är de värsta (första dagen) gjort och nu tror jag att hon kommer att längta till dagis precis som i våras innan den långa sommarledigheten. 

Nu är de färdigkalasat för den här gången, 4 kalas på en vecka. Milia tror nu att man får så många kalas som år man fyller, 4 år 4 kalas.

På kalas nr 2 kom storkusinerna M & S och Milkokossan.



Milkokossan hade med sig en uppskattad hoppborg.



Milia valda att bjuda på glass istället för tårta.





På kalas nr 3 kom släkten och "storebror" S. Hon fick så mycket fina presenter men allra populärast blev bikinin från min mormor. Hon har frågat mig hela sommaren när hon ska få ha topp (bikiniöverdel) och jag har svarat när hon får bröst men nu fick hon en ändå. Bikinin åkte på direkt och satt på hela kvällen och även hela natten.



Hon fick också en ny större cykel nu när hon kan cykla utan stödhjul.



På kalas 3 bjöds de på tårta igen. Hon börjar bli ett riktigt proffs på att blåsa ut ljus :)



I söndags var de då dags för sista kalaset, kompiskalas. De var också då hon fyllde år och uppvaktades av oss med fika och paket i sängen.





Ännu mer fina paket från kompisarna och småkusinerna. Många paket innehöll kläder/saker till Elsa (dockan) precis som hon hade önskat sig. Nu när hon har fått så mycket nya saker ska vi rensa och lägga undan lite av de "gamla" och "urväxta".





Milia bjöd på tårta och fikabröd igen. Nu blir de snålt med sådant ett tag framöver här hemma, sockerintaget har legat långt över de normala i flera dagar.





Lilla syster njöt också av allt kalasande, mycket folk, mycket uppmärksamhet.

På söndag fyller Milia 4 år och som hon längtar. Hon har pratat om sin födelsedag sedan i våras, vilka som ska komma, om hon ska ha fiskedamm eller skattjakt osv. Månader har blivit veckor, veckor har blivit dagar och nu är de nära. Men av olika anledningar blir de inte bara kalas på söndag utan hela 4 dagar av veckans 7 kommer de att kalasas. De började idag med farmor & farfar och M & Y. 


My såg ut att bli lika glad för pärlor som Milia...


De började tillverkas halsband direkt.


Ett jätte paket, vad kan de vara...


En minigolfbag med riktiga golfklubbor. Nästa Annika Sörenstam kanske?


De här har jag frånsagt mig, de blir Mathias uppgift. Jag har ju inte ens tålamod för min egen golf så hur ska jag ha tålamod att lära någon annan...


Äntligen dags att blåsa ut ljusen.


Våran fina underbara tjej som om bara några dagar fyller 4 år, hur kan de vara möjligt? Vart tog dom åren vägen? Dom har gått alldeles för fort men varit dom bästa i våra liv.


Våran andra lilla underbaring "fyller" snart 6 månader och fick också en present.

Kusinerna M & S på väg till sjön för ett eftermiddagsdopp.

Precis när Milia kommit igång och blivit varm i kläderna var de dags för helguppehåll. Igår var de dags att simma igen och att de har varit helg märktes inte, de gick jätte bra.
 

   

Äntligen var de då dags för Allsång på Skansen igen men en ny och mycket bättre programledare. Kl. 20.00 satt jag och Milia bänkade framför TV:n precis som varje tisdag förra sommaren. Milia kom inte ihåg från i fjol vad Allsång var men så fort hon hörde Stockholm i mitt hjärta och såg scenen kände hon igen de. In på rummet, av med pyjamsen och på med dansklänningen. De började med lite lugn dans till Lunds studentkör och BAO men när September kom ut på scenen blev de show och vilken show vi blev bjudna på, emellanåt skrattade jag så att tårarna rann. 

 

Milia längtar till nästa tisdag =)

Igår var de premiär för Milias sommarsimskola, varje morgon i två veckors tid ska hon plaska i utomhuspoolen på Himlabadet. Till skillnad mot minisimmet i vintras får inga föräldrar vara med i poolen. Vi pratade med Milia om detta eftersom de skulle kunna vara något hon ogillar men hon verkade okej med de.

Milia blir väldigt osäker i nya situationer med nya människor. Hon tar inte för sig speciellt mycket, hon tar ingen plats utan väntar till sist, tills alla andra har gjort/hämtat/fått etc. Som t ex när vi var i Thailand ville hon inte vara i Minilandet till en början, efter någon dag gick hon dit och målade och pysslade men ville inte vara med på aktiviteterna. Efter ytterliggare några dagar var hon med även på aktiviteterna och tillslut fick vi INTE följa med till Miniland. Hon sprang mellan poolen och Minilandet och vi fick absolut inte följa med, -Jag kan själv!!! Sån är hon, suderar tills hon vet hur de går till, tills hon känner att kan och övervinner räddslan för att göra fel för att hon inte förstår.

Lite bakom alla andra satt hon sig i ringen när de var dags för upprop vid poolkanten. Hon gick med ner i poolen, medan vi föräldrar fick lite information, och var med på uppvärmnings övningarna. Efter de var de dags för alla barn att ta en flytplatta och ställa sig med ryggen mot kanten. Hon hamnade "sist", längst ut där de var som djupast bredvid tre busiga grabbar som var lite bufflig. Jag såg att hon kände sig lite trängd men hon stod kvar och lyssnade på lärarna. När de var dags att göra första övningen (som hon inte förstod/inte hörde/inte kunde) med flytplattan satte hon upp den för ansiktet och vände sig mot mig också kom tårarna. Hon ville inte vara med något mer. Efter lite försök att övertala henne att byta plats och prova igen fick hon komma upp. Vi satt på kanten och tittade och en av lärarna kom och försökte få med sig henne men hon ville inte. Till slut fick hon ändå med sig M, dom höll sig lite utanför gruppen och skippade övningarna. Hon deltog inte i övningarna men hon var i alla fall med i poolen :)

När vi åkte hem frågade jag om hon ville gå på simskolan som idag och de ville hon. Hon sa att hon tyckte att de var roligt men hoppades att de kanske inte skulle vara lika många barn med idag... Efter uppropet idag, när de var dags att hoppa i poolen vägrade hon, hon ville verkligen inte. Både jag och Mathias var med idag och båda två började övertala. Om de inte vore för att vi vet hur roligt hon tycker de är att bada och simma och vet hur roligt hon kommer att tycka att de är med simskola när den där spärren släpper skulle vi naturligtvs inte försöka övertala henne. Vi fick henne att hoppa i poolen och en av lärarna hjälpte henna att genomföra övningen rätt. Gissa vad... - Mamma jag kan!!! Leendet som oftast sitter där var tillbaka och resten av övningarna deltog hon i och hon fixade dom galant. Nu hoppas vi att de håller i sig och att hon fortsättningsvis hoppar i och är med från början.

Mormor och morfar kom hem från två veckors semester i Turkiet i söndags och med sig till alla barnbarnen hade dom presenter. Milia fick bland annat en klänning som föll henne i smaken direkt, en riktig prinsessbakelse. De första hon sa när hon fått på sig den var - Mamma den här ska jag ha på mig i kyrkan när du och pappa gifter er (hon frågar rätt oft när vi ska gifta oss). Vi har inte planerat att gifta oss, inte än i alla fall men ska hon kunna ha den där klänningen har vi inte allt för lång tid på oss...

Idag var de sommarfest på Milias dagis, en mysig tillställning som hålls utomhus. Barnen och fröknarna sjunger och därefter serveras korv med bröd och kaffe och tårta, de säljs lotter och man umgås. Till skillnad mot tidigare år så sken inte solen idag. Hela förra veckan var de fint väder framförallt i helgen, termometern visade närmare 30 grader och solen sken hela helgen. I morse vaknade vi till 10 grader och hällande regn, regnet har hållt i sig hela dagen och så även när de var dags för festen. Barnens uppträdande fick vi stå ute i dugg och se eftersom hela dagiset uppträder tillsammans. Fikat serverades inne på respektive avdelning.

Roligast i lekparken just nu, enligt Milia, är att snurra i däckgungan. Hon skulle om hon fick kunna ägna sig åt denna inte så bra aktivitet för en som blir åksjuk hela dagarna. De är bra att de inte är något hon kan göra själv, man måste vara med och kan säga stopp innan hon bir grön i aniktet.

 

Nu är Milia anmäld till sommarsimskola. I två veckors tid ska vi (jag, Milia och My) infinna oss ombytta (Milia) och klara kl. 09.15 på Himlabadet, önska oss, eller rättare sagt, mig lycka till.

Milia har jobbat hårt med häcken idag, hon har grävt, lastat och tömt skottkärran om och om igen. Hon tyckte nog att de var värt mödan när hon sedan fick ansvaret över vattenslangen när de var dags att sätta ner plantorna i jorden. Lyckan var total, vatten är liksom hennes grej.












  

Jag har inte varit med Milia på minisimmet sedan My föddes 23:e februari. Igår var de avslutning och de ville jag ju naturligtvis inte missa så vi åkte hela familjen. Oj oj oj vad hon hade lärt sig mycket sedan sist jag såg henne. 

Hon har nu fyllt sitt diplom med klistermärken och får inte gå minisim längre. På uppmaning av minisim läraren ska vi anmäla henne till kommunens intensivkurs i sommar, varje morgon i två veckors tid ska de simmas.




8:e och sista märket hade simläraren glömt så vi skulle få de senare.

Blåsfisken - Nu kan jag bubbla och blåsa ut under vattnet.

Krabban - Nu kan jag krypa och göra kullerbyttor på madrasser i vattnet.

Hajen - Nu kan jag simma med olika simhjälpmedel i rätt simläge.

Rockan - Nu kan jag ligga på rygg och flyta i 5 sekunder utan hjälp.

Krokodilen - Nu kan jag hoppa från kanten och vända tillbaka.

Bläckfisken - Nu kan jag ta upp saker från botten.

Pingvinen - Nu kan jag glida i ca 5 sekunder utan hjälpmedel.

Clownfisken - Nu kan jag simma 8 meter med bara simfenor.

Duktiga tjejen!

Milia provade mina skor i hallen idag.

Milia: - Mamma dom passar nästan. (Bara 10 storlekar fel)

Jag: - Gör dom?

Milia: - Ja mamma.

Hon kommer ut från hallen, slår händerna för munnen, ser ut som att löst ett världsproblem (ungefär) och säger:

Mamma jag håller på att bli vuxen.

Jag höll på att skratta ihjäl mig men lyckades hålla de inombords för att inte göra henne besviken.

Milia är förtjust i glasögon, inte solglasögon utan vanliga glasögon, och tar varje tillfälle att testa ett par.

I mormors glasögon:



I farfars glasögon:

Höjdpunkt nr. 1: Milia är kär. Familjen A ifrån Bjästa har varit på besök. I familjen A ingår R 13 år som Milia är vansinnigt förtjust i. Vi har knappt sett röken av henne dom här två dagarna, hon har varit med stor Rappe och har varit totalt ointresserad av oss andra. Idag ringde jag och frågade om hon ville komma hem (hon har sovit hos mormor och morfar i två dagar) en stund innan vi skulle upp till mormor och morfar igen på middag. Svaret var NEJ! De gick inte att locka henne med någonting.

Höjdpunkt nr. 2: Morfar och pappa monterade upp studsmattan hos mormor och morfar. De har hoppats en hel del.

     



Vi ska ta fram och se om vi kan rädda våran sudsmatta eller om de blir till att köpa en ny. Vi hann inte ta undan den för vintern innan vi åkte till Thailand och under tiden vi var borta blåste de storm, studsmattan tog sig en flygtur och blev lite tilltryckt. Som tur var blev ingenting förstört av studsmattans flygtur, den har ju kunnat landa varsom helst...

Idag kom påskharen till Milia, han lämnade en karta som visade vart påskäggen gömde sig.



De ena "ägget" innehöll något som var bättre än allt godis i världen... En Tingelingklänning, den åkte på direk.