Vårt husbygge

Idag på luchen passade jag på att köpa lite nya underkläder och annat (läs förbrukningsmaterial) till Milia. Trosor (de behövdes nu när hon slutat med blöjan =)), strumpor (vår tvättmaskin tycks äta strumpor, stora som små) och hårspännen (en dag på dagis sen är dom borta). 

De är ju så otroligt tacksamt att ge saker till en 2-åring. Milia blev överlycklig över den lilla påsen från en stor svensk klädkedja, hon provade alla trosorna och skulle absolut duscha med hårspännena -TACK snälla mamma!  

kusinernas utklädningslåda var populär, de kläddes på och av, på och av. 



   

Lucialinnet är struket, ljuset framtaget, filmkameran tömd och laddad, kameran är tömd och ligger på laddning. Imorgon är de luciafirande ute på gården på dagis, Milias första "riktiga" luciafirande.

I morse när hon fick syn på lucialinnet som jag hade hängt fram frågade hon om de var min tröja? Jag svarade att de var hennes -nää mamma de är stooor tröja, inte min.



Bilden är lånad genom www.google.se

Ikväll har jag blivit pyntad av min dotter, "synd" átt vi bara skulle ha en hemmakväll. Nästa gång jag ska ut på galej vet jag vem som ska få fixa mig =)

Som SÅ många gånger tidigare hoppade Milia i soffan ikväll. Vi gör inget annat än säger åt henne men de hjälper liksom inte, hon bara fortsätter. Hon är som Nalle Puhs vän Tiger, studsig, hon hoppar och studsar för jämnan. Jag tror att hon lever för att hoppa och studsa.

De som kom att bli sista hoppat, för den gången, höll på att sluta riktigt illa och fick mitt hjärta att hoppa över några slag. Hon fick en väldig fart och skulle slänga sig mot ryggstödet men istället flög hon över och landade på huvudet/nacken ca en meter ner. Svårt att ge en bild av de men de såg rikitgt illa ut. I vanliga fall är jag väldigt lugn, skriker aldrig rakt ut utan behåller lugnet och visar inte henne att jag blir rädd men den här gången gick de inte, jag SKREK. Har nog aldrig varit så snabb heller, jag hade henne redan i famnen när jag hörde mamma säga -ta inte upp henne hon kan ha gjort illa nacken...

Den här gången gick de bra, som de oftast gör för dom små, hon blev nog mest rädd precis som jag. De som förvånar mig något så otroligt de är att barn verkar inte lära sig av sina "misstag". De här är inte första gången hon slår sig när hon hoppar i soffan men hon har ju inte slutat hoppa för de. Inte den här gången heller, jag tror de tog max 10 minuter så var hon tillbaka och hoppade igen. Skillnaden den här gången var att hon slutade på en gång vi sa till men varför ens prova? Vad är de dom inte förstår? Tror dom inte att de kan hända igen?  

Min puls är fortfarande något förhöjd.

De blev en lång arbetsdag för Mathias idag så jag tog och slutade lite tidigare för att hämta Milia på dagis. Jag tror att de här var andra, kanske tredje gången som jag hämtade henne. I vanliga fall är de jag som lämnar och Mathias hämtar, jag måste säga att de är betydligt roligare att hämta. Man möts av en glad tjej som slänger sig i famnen istället för att vända en ledsen tjej ryggen.


Påväg till dagis en av dom första dagarna, februari 2009.

Jag och S fick oss ett gott skratt på Drakborgen idag, vi skrattade åt våra barn som ibland är så lik sina fäder ; )



Rasmus bad Milia om hjälp att komma upp i hoppborgen, M hjlpte honom genom att skjuta på honom i rumpan. När R var uppe ville M har hjälp, R hoppade ner och puttade upp M. Nu behövde R åter igen ha hjälp så M hoppade ner och puttade på, så höll dom på ett tag tills dess att dom kom på att den ena kunde dra den andra upp i armarana istället.



Egentligen kunde båda två ta sig upp helt på egen hand, första gången var de av lahet dom ville ha hjälp av varandra. Andra gången var de nog för att dom tyckte att de var roligt, tredje, fjärde och femte gången var de nog för att vi tyckte att de var roligt. Dom är nog inte så dum ändå = )