Vårt husbygge

Milia är inne i en artighets period, hon säger tack snälla till allt. Tack snälla mamma tog fram mina kläder, tack snälla mamma fick sova vagnen, tack snälla mamma tog bort min bajsblöja m.m. Mitt hjärta ler hela tiden. Igår fick hon hjärtat att både le och smälta som en isglass i en kokhet bastu -tack snälla mamma kom hem, jag älskar dig snälla mamma, tack, tack =)

Tack snälla, goa unge.
 
På dop för någon helg sedan.

Igår kom Mathias mormor, mamma och pappa på besök. Ingrid (Mathias mormor) var bortrest när vi firade Milia så hon kom med födelsedagspresenter, den ena innehöll ett väldigt önskat fiskespel. De började fiskas på en gång, de var de första som åkte fram i morse. Vi har även kommit på henne flera gånger med att slå på de även fast hon inte har för avsikt att fiska, de ska bara vara på. Till vår stora glädje naturligtvis, de ger ju ifrån sig ett så härligt, varierande ljud.


Koncentrerad.

Självklart måste man ju ta reda på sin fångst så imorse efter fisketuren tog hon alla fiskarna, stoppade ner dom i hennes lilla mixer och gjorde fisksoppa. Påhittigt värre, tyckte jag.

är något som Milia säger ofta, varje morgon senaste tiden faktiskt. Jag har trott att de är för att hon inte vill gå på dagis men idag tror jag att den egentliga anledningen kom fram.

Innan sommaren var hon med mig en kort stund en eftermiddag, hon fick då en pepparkaka medan hon väntade. Idag kom vi in på jobb när mamma/mormor var här, hon frågade Milia vad mamma gör på jobbet? Perpparkakor, äter pepparkakor. Där ser man, de är alltså de hon tror att jag gör på jobbet hela dagarna. När jag sliter som ett djur tror hon att jag äter pepparkakor. När jag jobbar sena kvällar då tror hon att jag inte har hunnit äta tillräckligt med pepparkakor under dagen. De är alltså därför hon så gärna vill följa med mig på jobbet =)

När vi frågade vad pappa gör på jobbet då svarade hon -grejar. Jasså minsann han grejar han och jag äter pepparkakor. I själva verket är de ju Mathias som har tillgång till en massa pepparkakor på jobbet.


Milia iförd discoklänning, ala mammas scarf, väntandes på att discot (Idol) skulle börja tidigare ikväll. De är disco för hela slanten för den här lilla damen nu.

De fanns två saker som jag borde ha önskat mig å Milias vägnar när hon fyllde år. Varje gång någon frågade vad hon önskade sig gav jag samma svar - jag vet inte, kan inte komma på något speciellt. Glömde helt bort dom två saker jag egentligeb visste att hon skulle vilja ha, den ena är en kassaapparat, den andra ett fiskespel.

Nu fick hon en kassaapparat av snälla familjen A vilken används flitigt, hon betalar och betalar och betalar. Den kassan har snart haft fler lådöppningar än på IKEA en löningshelg.


Så fort hon får chansen så fiskar hon några omgångar. Här hos kusinerna M & S på M:S kalas förra helgen.

För några dagar sedan var Milia ute och premiärcyklade den fina cykeln hon fick i 2-års present. Hon fixar att ta några tramp framåt innan hon trycker pedalerna bakåt och de blir en tvärbroms. De kan bero på att de är precis att hon når ner med hela foten på pedalerna och ibland är de närmare bakåt än framåt. De dröjer nog inte länge tills hon kommer på tekniken och man får skrika BROMSA stup i ett.


Hur stor kan man bli när man får en cykel? De kändes iaf som att hon skulle ha fyllt mer än två när hon hoppade upp på den.

   


Tänk, snart cyklar dom väl i väg på egen hand...

för idag är Milias 2-års dag! HURRA! HURRA! HURRA! Grattis till mammas & pappas älskling.



Om några timmar är de kalas för våran lilla älskling som har blivit så stor som 2 år. Kan inte fatta att de har gått två år sedan hon föddes, nu vill jag verkligen stoppa tiden ett tag.

(jag kommer tillbaka snart) satt Milia och sa närmare 100 gånger i bilen hem från stranden idag. Hon var inte så sugen på att åka hem men tillslut kunde hon säga hejdå badet, jag momme baka snart och följa med oss. Hon trivs på stranden, vid havet och de gör jag också synd bara att vi inte kunnat hänga där lite oftare under den här semestern.



     

 

De här är några av bilderna jag kommer att minnas när jag sitter på jobbet imorgon. Nu är semestern slut för denna gång.

Vi upplever att Milia är duktig att prata för sin ålder, hon pratar i meningar, hon gör sig förstådd för de mesta. Men de finns ett ord som används väldigt ofta, i alla möjliga sammanhang och som INGEN förstår. Ordet är thai, mamma thai, köttbullar thai, thai pappa, bada thai, thai thai, borsta tänder thai m.m. m.m. m.m.

Igår frågade jag vad hon hade fått för lunch av pappa? - Thai mat, de lät ju bra men de var inte thaimat som i thaimat utan samma thai som mormor thai. Skulle verkligen vilja veta vad detta ord betyder, om de ens betyder något eller om de bara har blivit en grej för henne att lägga till de till alla ord hon kan...


Milia och mamma thai eller thai mamma.

Milia har upptäckt att de finns hallo (hallon) på grannens buskar. Igår plockades de flitigt från grenarna som hänger över på vår tomt, dom kommer nog att vara helt ren om några dagar...

Ungefär samtidigt som Milia blev sjuk i förra veckan började hon också att halta. Jag har frågat om hon har ont i fonten, ont i knät men hon har bara sagt NEJ och inte verkat besvärad av de. I måndags när farmor och farfar var här tyckte dom att de såg ut som att de var höften som orsakade haltandet. Jag ringde vårdcentralen och vi fick tid igår kl. 10.30. Tyckte att vi för en gångs skull fick en bra tid med tanke på lunch och sovstund. Kl. 15.30 kom vi hem.

Läkaren på vc, som inte var någon barnläkare, trodde att de var så kallad snor i höften men ville ändå att vi skulle åka in till barnkliniken för säkerhetsskull. På barnkliniken gjordes en rejäl undersökning, blodprov, röntgen och ultraljud för att säkerställa att de inte var något annat än förkylningen som orsakat haltandet. De var de inte, de var snor i höften, dom kunde se att de fanns en svullnad/inflmation som tydligen är ganska vanligt att barn får i samband med förkylning. Barn kan tydligen ha snor överallt.

Efter fem timmar i händerna på läkare och sköterskor, utan riktig lunch och utan sömn var de en helt slut liten tjej som slocknade omedelbart i bilen hem. Vår väldigt klättriga, hoppiga, springiga snart två åriga tjej blev ordinerad att vila, att sitta still. What? Vadå still? Hon är två år och verkar leva för att sitta still så lite som möjligt. Hur pass still? Den första läkaren svarade STILL. Den andra svarade att vanlig lek var ingen fara men vi skulle försöka att inte utsätta/uppmuntra henne att "måsta" gå, springa och klättra mer än nödvändigt. Han menade på att hon hanterar den eventuella smärtan själv, har hon ont rör hon sig mindre, har hon inte ont kör hon på som vanligt. Jag kör på läkare nummer två, annars skulle vi måsta binda fast henne och de skulle inte kännas riktigt bra.

Efter middagen hos mor och far tog vi och cyklade till kiosken och köpte varsin mjukglass. Milia, som fick en "liten", tyckte precis som jag och övriga i sällskapet att de blev alldeles för mycket glass. Hon tog fingret och skrapade ner större delen av glassen på backen.


Den här "lilla" glassen skulle ha varit en nästan för stor normalglass och hennes skulle ha varit hälften om inte mindre enligt mitt tycke. Inte konstigt att vi i de här landet bara blir fetare och fetare.



Vi andra tog efter Milia och gjorde likadant fast i papperskorgen då. De måste ha varit närmare en halv liter glass i våra "normalstrutar", usch och fy, ALLDELES för mycket.

Jag älskar skor och skulle kunna köpa hur många par som helst om bara plånboken tillät de. Vår dotter verkar bli lik mig på åtminstone en punkt, hon gillar också skor. Alla hennes skor har namn, spring skorna, bing bing (bling bling) skorna, momor & Öran skorna m.fl.

Igår när vi skulle åka upp till mormor och morfar sa jag åt henne att hon kunde hämta några saker som hon ville ha med sig och stoppa i väskan. Gissa vad hon gör? Hon hämtar "alla" skorna och packar ner dom i sin lilla kylväska, - färdig nu. Ska du bara ha med dig skor? - Ja. Vill du inte ha med dig något mer? Efter en stunds funderande fick också Phu, vovven och Melle-dockan följa med.


Fyra par lyckades hon få ner.

När jag sedan packar upp väskan ser jag att hon även har slängt med ett par byxor, långärmad tröja och strumpor. Jag hade lagt ut de från en tidigare packning eftersom de inte skulle behövas den typen av kläder i går, men man vet aldrig med vädret ibland vänder de fort... Hon har väl sett hur mamma packar, för de mesta för att klara alla möjliga situationer i en vecka ungefär... ; )

Idag sprang Milia över till R och invigde sin nya baddräkt, årets första dopp är avklarat, för Milias del. När de gäller mitt första dopp kan de nog dröja till september i Turkiet, jag är en riktig badkruka när temperaturen understiger 25 grader. Vid 25 grader och uppåt kan jag bada hur ofta och hur länge som helst, tyvärr är de SÄLLAN de är den värmen i vattnet där vi bor. Visst de finns sjöar som kommer upp i de gradtalen men jag badar ogärna i sjöar, tycker att dom är lite läskig och känns smutsig, de ska vara havet.

Efter  middgen hos D och K igår tog vi en promenad ner till vattnet för att kasta lite sten. Milia hade nog kunnat stå kvar fortfarande om hon hade fått, de var JÄTTE roligt att kasta sten, pinnar, kottar, ja allt hon kom över.



     

efter att den flyttat ut men nu bor den inne igen och den har körts otaliga gånger genom vardagsrummet idag. Den behövde laddas och den var inte speciellt smutsig till skillnad mot hur den skulle sett ut om den bott ute senaste dagarna så den blev kvar inne. Idag kom Milias kille på besök och ville naturligtvis köra moppepeden, dom har turats om att köra fram och tillbaka, fram och tillbaka, fram och tillbaka. "Motorljudet" surrar fortfarande i mitt huvud, undra om jag kommer att kunna somna inatt ; )




R fick ett matchställ (fotboll) av Milias mormor och morfar från Turkiet, de blev väldigt uppskattat.

Igår sa jag till Milia att hon var en tjurskalle dels för att hon absolut skulle ha ett par alldeles för stora foppatofflor när vi skulle gå ut, hon snubblade och och tappade dom hela tiden. Dels för att hon tillslut lessnade själv och skulle ha varken strumpor eller skor vilket jag inte tyckte var så passande eftersom hon lekte i grushögarna på tomten. Tjuskalle!

När hon skulle sova för natten och jag ville ha en puss och kram säger hon - jurskalle, lägg sov. Är mamma en tjurskalle? Ja. Ska mamma lägga sig och sova? Ja. Jag höll på att skratta ihjäl mig, man måste passa sig för vad man säger nu.

Vi har dragit ut på att låta Milias moppeped flytta ut för när den väl har gjort de kommer den inte in igen. I går kom hon in och frågade -moppepeden ut? Och så fick de bli, nu bor den ute tills den får flytta in i garaget för vintern.


Den var ännu roligare att köra ute.

Efter 4 dagar ifrån Milia var de med pirr i magen och tårfyllda ögon jag mötte upp henne på uppfarten igår. Man blir lite "rädd" för vilken reaktion man ska få, tänk om hon inte blir de minsta glad över att se mig... Hon kanske inte alls vill komma upp i famnen och pussas och kramas, vad gör jag då??? Så blev de inte, hon blev jätte glad, hon hade mängder av pussar och kramar att dela ut både till mig och Mathias. Jag vet inte hur många gånger hon sa snälla mamma, snälla pappa, hon kom även över till oss i natt mellan 3-4 och låg och sa snälla mamma, snälla pappa. GOA UNGE! 



Vi hade köpt med oss en liten present hem och den skulle självklart ut och testas på en gång.



Jag tycker att de är så roligt att se hur glad Milia blir över att få något så enkelt som en hink och spade, hennes ögon lyste verkligen och hon sprang till hallen och hoppade i gummistövlarna för att gå ut och gräva.