Vårt husbygge

Idag, kanske i tidigaste laget, har vi klätt årets påskris. Milia hängde ägg och jag virade fjädrar. I år blev de rosa och vitt, ifjol var dom många som tyckte att jag var tråkig när jag valde svart och vitt (de passade ju bäst mot huset=), de var inte tillräckligt barnvänligt. Så länge jag får bestämma tänker jag göra de, de kommer förmodligen en dag då jag blir tvungen att ha multi färgade fjädrar i riset, smällkarameller fulla granen och diverse annat pynt som har tillverkats på dagis/skola ; )



     

På jakt efter ris att pynta.

 

När mor och far kom hem från Thailand hade dom med sig varsin lampa till mig och min bror. De kan tyckas lite otympligt att frakta med sig två lampor som mäter ca 60-70 cm i diameter ända från Thailand men de gjorde dom. Hur de gick till kan, när man ser bilden nedan, verka omöjligt då den inte får i plats i någon resväske, inte heller i kabinfacken och att skicka den som den är i bagageutrymmet skulle inte gå. 



Här får ni förklaraingen:



Lampan såg nämligen ut så här när man köpte den. 30 exakt likadana bitar som med hjälp av en beskrivning som är långt ifrån lika pedagogisk och lättläst som de man får med när man köper en Ikea möbel som ska monteras. Eftersom de bara fanns en beskrivning att tillgå och min bror tog hand om den så har vår lampa legat orörd sen vi fick den.

Igår var vi på middag hos mor och far och min brors tjej hade med sig sin lampa och beskrivningen eftersom hon efter ett flertal försök hade gett upp. Hon bad mig, som älskar att monera möbler och annat, om hjälp. Tillsammans satte vi igång med att försöka tyda beskrivningen och tillslut, eftera att ha plockat isär den ett par gånger och börjat om, lyckades vi faktiskt få ihop den.

  
Den här lampan bestod av 30 bitar vilket jorde den ca 60-70 cm i diameter. De fanns en betydligt större modell, hela 120 bitar alltså fyra gånger större... den skulle jag inte ens drömma om att försöka montera de måste vara omöjligt.

Nu får vi se om jag lyckas få ihop min egen, de borde ju vara lättare andra gången. Den blev väldigt snygg så monteras ska den men vi är inte helt säker på vart den ska sättas upp, de lutar åt den obefintliga altanen. Den påminner väldigt mycket om en design lampa som kan ses lite här och där.


Bild lånad via google.

Solen har inte velat kika fram från den grå himlen bortsett från korta stunder under dom här fyra fjälldagarna, Tmperaturen har varit bra och de har inte blåst så de har inte varit något problem att tillbringa hela dagarna ute men de är ändå trevligare om solen lyser. Efter lunch idag kom den och lyste på oss under eftermiddagen.

 
De blev några slalomåk till innan de var dags att lämna tillbaka utrustningen.

Imorgon är de dags att städa ur stugan och åka hem. Vi har inte utcheckning förrän kl. 15 så om vädret blir bra tar vi vara på dagen och checkar ut sent.

Köttbullar, potatis och morötter smakar aldrig så bra som när dom har stekts över öppen eld efter ett par timmars utelek. All mat/fika blir så mycket godare efter timmar ute i friska luften, hungrig blir man.



En tupplur i vagnen på de och man är redo för ytterliggare timmar ute i friska luften.

Vi har hyrt slalomutrustning till Milia även idag men vi får se om den bestämda lilla damen vill åka mer. Några åk blev de på förmiddagen innan hon vägrade att stå på skidorna en enda sekund till. Antingen var de på grund av hunger och trötthet eller så vill hon helt enkelt inte åka mer.



Roligast är att åka stjärtlapp.

Provar ut utrustning, att de ens finns så små pjäxor och skidor.



Ut och på med utrustningen.



Perfekt "lift" för dom minsta, ett band som tar dom upp till "toppen".

 

Milia och pappa susar ner för backan. Efter tre åk i mini barnbacken pekade hon på den stora barnbacken med knapplift -Jag vill åka den! Jag kan själv! Hmm, hon kanske får testa den efter sovstunden men inte själv.

Nu har de kalasats färdigt för den här gången, nästa gång är de min tur att fylla år, väldigt ojämt så inget att fira egentligen. 


Färgglad tårta likt i fredags. Är de barn med på kalaset ska de vara barnvänlig tårta även om de inte är ett barn som firas.


Mathias fick hjälp att blåsa ut ljusen.

Efter städning och innan matlagning och tårttillverkning hann vi med att vara ute i solen ett par timmar. Vi grillade i lekparken och sökte skydd mot dom iskalla vindarna, i lä var de riktigt varmt och skönt.



Även om de har tinat bra den senaste tiden så återstår mycket av snön. De dröjer innan man kommer att kunna gräva i sand i lekparken.



Men gungorna har i alla fall tinat fram så pass mycket att man om man håller upp fötterna kan gunga med ganska mycket fart.

Vi såg inte röken av dom där 38 minusgraderna som nästan fick mig att stanna hemma. I fredags stod termometern på -8 i stort sett hela dagen och i lördags var de endast 6 grader kallt. Vi hann med många timmar ute i friska fjälluften.

Lördag förmiddag kopplade vi på kälken på skotern och åkte upp till Ansättens toppstuga, en skumpig färd på ca 1 timme. Milia som är rädd för skotern hade absolut inget emot att åka "pulka" efter den, hon somnade både på vägen upp och ner, hon som i vanliga fall inte sover på dagarna.



   

När vi anlände var de lungt och gott om plats i stugan, med morgonpigga barn var vi dagens först gäster. När vi efter gräddvåfflor, fjällmackor, varmchoklad m.m. var på väg hem började stugan bli full och på "parkeringen" utanför syntes de att vi var i ett skoterparadis. Utanför de flesta andra fjällstugor jag varit i är de längdskidor som står uppradade utanför och kanske en eller två skotrar. Den här helgen har jag inte sett ett enda par längdskidor (bortsett från Milias).   


Vi, två vuxna och två barn, klämde in oss i pulkan, varmt och gosigt =)



Förutom skoteråkning har vi hunnit med att åka kälke, gräva massor, åka skidor (Milia), gjort ett besök i byns hantverksbutik, ätit en massa god mat och andra godsaker. Men de har inte bara varit guld och snöiga skogar, så länge vi varit ute har allt varit bra men inne i stugan har Milia och Melwin varit ovänner mest hela tiden och därav griniga och gnälliga. Dom har alltid gått så väldigt bra ihop men nu är dom som hund och katt, dom "bråkar" hela tiden. Just nu är dom i åldrar som inte alls går ihop, den ena för liten för att förstå att den andra vill vara ifred ibland och den andra för liten för att förstå att den andra är för liten för att förstå... Den ena pratar, den andra inte. Den ena är kille, den andra är tjej. Den ena vill kramas hela tiden, den andra förstår inte att de är kramar som delas ut utan tror att de är knuffar och fasthållning... Inte lätt att vara liten och inte heller stor liten. De går nog över snart och dom kan leka bra igen.










Dom var inte ovänner exakt varje minut i stugan, ibland uppstod faktiskt kramkalas.

Nu ser vi fram emot nästa fjällresa, då blir de ingen skoteråkning utan skidåkning för hela slanten, både utför och på längden.