8 barn och 8 vuxna
de är lite pyssel men de går. Nu har alla fått i sig lunch och snart bär de av till slalombacken.
Massor av mycket
En underbar helg med massa god mat, massa god dryck, massa fniss, massa skratt, massa tjejsnack, massa minusgrader och massa mer är nu till enda. Tillbaka i verkligheten igen, hemma med familjen. De är också underbart.
9 timmar i huvudstaden
Kl. 04.55 igår morse hoppade jag och mamma på tåget för en dag i huvudstaden. Vi hann med ganska mycket samtidigt som vi tyckte att tiden sprang iväg. 9 timmar senare satte vi oss i alla fall på tåget igen, nöjda med trötta fötter och ben och med betydligt mer att bära på än på vägen ner :)
Vi hann med bland annat gofika på mysigt café.
Tillbaka i verkligheten
Som vanligt går tiden alldeles för fort, vi får drömma oss tillbaka genom att titta på alla bilder och längta tills nästa gång.
Milia börjar bli en van resenär men för My var de första gången och de gick jätte bra.
Hotellområdet var jätte stort, bland annat fanns där en pool med vattenrutschbanor.
Här hängde vi en hel del :)
De var gott om aktiviteter för både barn och vuxna varje dag.
Minidisco i poolen.
Besök av Isidor vid middagensbordet.
Alla barns favoriter Lollo & Bernie.
Från tidig morgon till sen eftermiddag badade vi, för de mesta i poolen men några gånger tog vi oss till havet också.
Vi har fått två barn som älskar att bada.
Bus i poolen.
Ibland var dom faktiskt vänner och lekte tillsammans kusinerna.
Maten på hotellet var helt okej, dock inte lika bra som den riktiga turkiska maten. De är inte helt lätt att hitta restauranger med riktigt bra turkisk mat längre men dom finns och är väl värda att leta efter, maten är ju halva nöjet med resan :)
Som sagt vi har haft två underbara veckor.
Bara två dagar kvar :)
På tisdag åker vi, två veckors efterlängtad semester i Turkiet HELA familjen. VI LÄNGTAR!!!
Furuvik
Jag föreslog att den lilla skulle kunna få bo i lekstugan, Milia tyckte att den skulle bo på hennes rum.
Vi fick rapporter om att de var oväder med stort O hemma. Av de märkte vi ingenting just då och hade förhoppningar om att slippa de.
Bild lånad från www.st.nu
Efter djurparken var de dags för lunch och därefter tänkte vi åka lite karuseller. Strax efter att vi kommit in under tak i restaurangen bröt ovädret ut, de regnade isbitar, åskade och blixtrade som bara den.
När vi hade lunchat färdigt hade de värsta av ovädret dragit förbi men de regnade fortfarande. Vi kunde bara inte säga till barnen att vi skulle åka hem utan att de hade fått åka karusell så vi fällde upp paraplyt och åkte ändå.
Planen var att åka hem efter karusellerna men efter regn kommer sol så vi blev kvar en stund till. Vi spelade, köpte glass och hälsade på inne hos fåren och getterna.
Milia vann lördagsgodis för resten av året :)
My var så klart också med. Hon satt i bärselen och tittade nyfiket så länge vädret tillät sen fick hon flytta ner i den skyddande vagnen.
Vi stannade och åt middag på vägen hem och efter de somnade tre av fyra i bilen, nöjda och trötta efter en heldag.
Längtar efter sol, bad och semester
Nästa lördag vid den här tiden var de tänkt att vi skulle ha befunnit hos här:
Blue Star Side Hill. Bild lånad från www.fritidsresor.se
De var tanken ända fram till början av maj när vi bestämde oss för att lite motvilligt boka av resan. Vi var ett stort sällskap som bokade resan tillsammans, i september i fjol, och alla utom vi kommer att lyfta från Arlanda nästa lördag. De skulle ha varit så fantastiskt skönt att åka iväg till solen och värmen nu, äta massa god mat och vara LEDIG. Nu blev de inte så och jag kommer att ha de lite jobbigt nästa lördag när jag vet att dom är på väg, jag missunnar dom absolut inte men lite avundsjuk är jag. Som tur är har vi bokat en ny resa i oktober att se fram emot men dit vill man inte längta för mycket för när vi väl är där är sommaren slut.
Sunwing Resort & Spa Bangtao Beach, Thailand. Bild lånad från www.ving.se
Ingen vår i sikte
Kusinerna efter grillad korv och varm choklad uppe vid Jakstugan. Vesslan tog oss upp till toppen och ner tog vi kälken, fort gick de och kul var de.
Redo för en tur ner för fjället i rasande fart.
Dom två små har verkligen funnit varandra, de skiljer sällan mer än två steg emellan dom. De ska vara samma lika hela tiden. Dom disskuterar, funderar och komunicerar med varandra. Dom två förstår varandra väldigt bra och oftast är de just bara dom som förstår.
Efter att ha varit ute större delen av den vakna tiden i fyra dagar trodde jag att Milia skulle var ganska nöjd. Vi hann knappt parkera bilen: -Jag vill vara ute mamma, kan du ta fram min spade så jag kan gräva. Ute blev hon.
Tillslut kom solen
Solen har inte velat kika fram från den grå himlen bortsett från korta stunder under dom här fyra fjälldagarna, Tmperaturen har varit bra och de har inte blåst så de har inte varit något problem att tillbringa hela dagarna ute men de är ändå trevligare om solen lyser. Efter lunch idag kom den och lyste på oss under eftermiddagen.
De blev några slalomåk till innan de var dags att lämna tillbaka utrustningen.
Imorgon är de dags att städa ur stugan och åka hem. Vi har inte utcheckning förrän kl. 15 så om vädret blir bra tar vi vara på dagen och checkar ut sent.
Leka ute, äta ute, sova ute
Köttbullar, potatis och morötter smakar aldrig så bra som när dom har stekts över öppen eld efter ett par timmars utelek. All mat/fika blir så mycket godare efter timmar ute i friska luften, hungrig blir man.
En tupplur i vagnen på de och man är redo för ytterliggare timmar ute i friska luften.
Vi har hyrt slalomutrustning till Milia även idag men vi får se om den bestämda lilla damen vill åka mer. Några åk blev de på förmiddagen innan hon vägrade att stå på skidorna en enda sekund till. Antingen var de på grund av hunger och trötthet eller så vill hon helt enkelt inte åka mer.
Roligast är att åka stjärtlapp.
Utför eller uppför, på längden eller på "tvären"...
Härlig helg trots griniga ungar
Vi såg inte röken av dom där 38 minusgraderna som nästan fick mig att stanna hemma. I fredags stod termometern på -8 i stort sett hela dagen och i lördags var de endast 6 grader kallt. Vi hann med många timmar ute i friska fjälluften.
Lördag förmiddag kopplade vi på kälken på skotern och åkte upp till Ansättens toppstuga, en skumpig färd på ca 1 timme. Milia som är rädd för skotern hade absolut inget emot att åka "pulka" efter den, hon somnade både på vägen upp och ner, hon som i vanliga fall inte sover på dagarna.
När vi anlände var de lungt och gott om plats i stugan, med morgonpigga barn var vi dagens först gäster. När vi efter gräddvåfflor, fjällmackor, varmchoklad m.m. var på väg hem började stugan bli full och på "parkeringen" utanför syntes de att vi var i ett skoterparadis. Utanför de flesta andra fjällstugor jag varit i är de längdskidor som står uppradade utanför och kanske en eller två skotrar. Den här helgen har jag inte sett ett enda par längdskidor (bortsett från Milias). 
Vi, två vuxna och två barn, klämde in oss i pulkan, varmt och gosigt =)
Förutom skoteråkning har vi hunnit med att åka kälke, gräva massor, åka skidor (Milia), gjort ett besök i byns hantverksbutik, ätit en massa god mat och andra godsaker. Men de har inte bara varit guld och snöiga skogar, så länge vi varit ute har allt varit bra men inne i stugan har Milia och Melwin varit ovänner mest hela tiden och därav griniga och gnälliga. Dom har alltid gått så väldigt bra ihop men nu är dom som hund och katt, dom "bråkar" hela tiden. Just nu är dom i åldrar som inte alls går ihop, den ena för liten för att förstå att den andra vill vara ifred ibland och den andra för liten för att förstå att den andra är för liten för att förstå... Den ena pratar, den andra inte. Den ena är kille, den andra är tjej. Den ena vill kramas hela tiden, den andra förstår inte att de är kramar som delas ut utan tror att de är knuffar och fasthållning... Inte lätt att vara liten och inte heller stor liten. De går nog över snart och dom kan leka bra igen.
Dom var inte ovänner exakt varje minut i stugan, ibland uppstod faktiskt kramkalas.
Nu ser vi fram emot nästa fjällresa, då blir de ingen skoteråkning utan skidåkning för hela slanten, både utför och på längden.
Packa ner mig, SNÄLLA!
Jag skulle SÅ gärna vilja packa väskan och dra till varmare breddgrader nu genast. Jag FRYSER, just idag mer än vanligt, jag behöver sol och värme och de lär ju dröja innan vi har de här.
5:e februari åker mor och far till Thailand, jag är bara LITE avundsjuk. Kan ni inte packa ner mig i en väska??? Ni behöver ju ändå inte så mycket kläder, de går ju att tvätta. SNÄLLA SNÄLLA SNÄLLA!!!
Längtar
efter sol, bad, värme, värme, värme och värme
Gulligaste G
I fredags när vi landade på hotellrummet efter en dag på stan blev vi, jag och S, överraskade av vår kära vän G. Ur väskan plockade hon fram tre små flskor mousserande vin som vi skålade i och två små påsar, en till mig och en till S. I påsen låg en fin liten låda/ask och i asken låg ett jätte fint armband. Tack snällaste, finnaste, gulligaste du!
Riktiga vänner ska man uppskatta och vara rädd om, vare sig man uppvaktas med presenter eller inte.
Mmmmmmmmmmmmm
Vi har haft en jätte trevlig helg i Stockholm, större delen av den skulle kunna beskrivas med OTROLIGT FANTASTISKT GOD MAT!!!!! Ett par veckor innan avresa föreslog S att vi skulle bestämma varsin restaurang att äta på, vi skulle hålla de hemligt för varandra. Detta dels för att slippa stå och vela, för att inte sluta på samma ställen som alltid och som en kul grej. Jag och G frångick dock detta och betämde tillsammans en restaurang till fredagkvällen eftersom vi ville bjuda S som nyss hade fyllt år. De blev libanesiskt, Cafe Corniche, och de var fantastiskt gott. Ingen av oss hade varit där tidigare, vi gick på de "recensioner" som finns på nätet och dom stämde väldigt bra.
Svårt att få med ett helt bord med massa smårätter men maten var absolut bättre än bilden =)
Igår hade S bokat in oss på en resturang som hette Story Kitchen, ingen av oss hade varit här heller. Jag kan inte direkt säga vad dom hade för meny mer än att den var otroligt, fantastiskt, helt underbart god, bland de absolut godaste jag har ätit i hela mitt liv. De är väldigt svårt att jämföra mat, de är så mycket som spelar in, ibland kan den enklaste måltiden hamna på topplistan pga omständigheterna.
För min del blev de grillade, vitlöks gratinerade jätte räkor med aioli och sallad till varmrätt och chokladfondue med färsk frukt till efterrätt.
När jag tänker efter känns det som att vi inte kan ha hunnit med något annat än att äta för förutom goda middagar har vi haft timlånga luncher och stressfria frukostar. Vi har dock hunnit med en hel del shóoping och annat också.
Nu väntar sängen
Nu ska jag efter en dags kurs och ett par timmar på stan hoppa ner i den mysiga hotellsängen och där ska jag ligga tills är dags att kliva upp för frukost i morgon. Hoppas de visas något bra på tv:n ikväll, ser ju aldrig på tv i vanliga fall så jag har inte en aning om tv-tablåns innehåll en torsdag.
Väskan är packad
Samtidigt som de känns jobbigt att åka ifrån familjen längtar jag väldigt till att få vara tre tjejer, tre kompisar, som bara har oss själva att tänka på i en hel helg. Äta gott och länge, i lugn och ro, hinna känna smaken och njuta. Bo på hotell, sova ut och äta hotellfrukost i tre dagar. Springa i affärer och känna och klämma utan att känna sig stressad av att en otålig sambo och/eller dotter vill där ifrån så fort de bara är möjligt.
De är bra att få längta ibland har jag hört.
Typiskt
Kort där efter anmälde jag mig till en kurs genom jobbet i Stockolm som visade sig vara tisdag till torsdag samma vecka. De sulle innebära nästan en vecka hemifrån vilket känns lite jobbigt men okej. Men inte nog med de, under tiden vi var bortrest fick vi veta att vi ska till Umeå måndag till tisdag genom jobbet veckan efter. De innebär precis en hel vecka hemifrån, är de inte typiskt. De är inte ofta eller i princip aldrig jag åker iväg, privat, utan familjen i mer än en dag och när man väl gör de då infaller allt annat också och resulterar i en hel vecka från familjen.
Vi skulle kunna byta datum för tjejhelgen men nu har vi redan bokat och betalat tågbiljetterna och dom är inte ombokningsbara. Jag skulle kunna bortse från de för att slippa vara borta så länge utan M & M men jag skulle aldrig begära de av mina vänner.
Lycka igen!
Ett sista hej då till Lollo och Bernie i väntan på bussen till flygplatsen.
När vi ca 7 timmar senare väl landade hemma var de bortglömt och lyckan var total. Bästa kompisen stog nämligen och väntade och tog emot oss på flygplatsen. Jag blev så rörd över att se dom två att de rullade ett par tårar ner för mina kinder.
Sötnosarna som blev så glad att dom inte riktigt visste om dom skulle kramas eller inte.
Efter en timmes lek med bästisen var de en helt färdig liten tjej som somnade i soffan med kläderna på och Lollo i ett hårt grepp medan jag gjorde välling.
